söndagen den 19:e februari 2012
tisdagen den 14:e februari 2012
Special Edition - third time!
Please visit my Special Edition, it has just been updated with some thoughts about the future of our beloved White Swiss Shepherd!
Lite blandat....//Just a little mixture....
Strax tass före...
Strax paw before...
Strax tass efter. Nu slipper han förhoppningsvis stora snöklumpar i tassarna, och så fick han lite kloklipp också.Strax paw after. Hopefully he wont get as much sticky snow in his paws now.
Tepen myser.
Tepen is taking a time-out.
Mina två hjärtan.
My two hearts.
Idag blev det lite lugnare än tänkt eftersom jag blev sjuk och fick åka hem tidigare från jobbet. Har inte haft så mycket ork att göra något så det fick bli en liten sväng i skogen och sen lite myspys med frisör-salong av tassar och klor. Försökt pyssla om mig själv lite också med Trocadero, choklad och chips men inget smakar gott idag :-(
Imorgon är det bättre!
Fullt upp!!...// Busy busy!!
Igår fick vi en riktig kanonstart på veckan! Nu har vi verkligen kommit igång med träningen igen och det känns himla skönt. Först fick hundarna dra i 5 kilometer, och jag klarade mig från att vurpa den här gången. Micael åkte med Strax och Aslak, och jag med Bonni. Som sagt tidigare, Strax har den mest vägvinnande gångarten jag har sett någon gång, han bara glider fram och verkar till synes inte anstränga sig. Bonni har ett mycket kortare steg, men så är hon ju ganska mycket mindre också då. Därför blir det så att Bonni kämpar som bara den för att komma ikapp, medan Strax liksom bara travar på. Aslak springer mer eller mindre för ”egen maskin” när han får springa bredvid Strax eftersom Strax tar hand om själva dragjobbet.
Hundarna var i alla fall trött och nöjd efter skidturen, och fick en timmes vila innan det var dags för lydnad. Aslak stannade hemma med husse, och jag åkte till vår super-arena. För er som undrar vad det är för lokal vi tränar i så är det Västernorrlands Kennelklubb som har fått en egen lokal, som den första lokala kennelklubben kan vi ståta med en egen träningshall – det är inte illa! Den är så fin, och det är varmt och gott där. Jag tror den kommer att betyda väldigt mycket för alla frusna hundägare som gärna vill träna året runt.
Eftersom Bonni var i ett perfekt mentalt läge efter att ha fått blåst ur sig värsta energitoppen så tänkte jag att det var helt ultimat att träna apportering. Hon har ju ett väldigt stort föremålsintresse, och apportbocken är bara för rolig tycker hon! Tyvärr så har jag ju lyckats förstöra apporteringen alldeles fullständigt och belönat när hon släpper….i min högst amatörmässiga klicker-iver. Som det ser ut nu så kan jag inte använda klicker överhuvudtaget på henne, hon blir så extremt uppskruvad när hon hör ett klick.
Jag fick god hjälp av en tjej som heter Camilla igår, hon har två fina hundar som hon tävlar med och hade massa goda råd på lager. Nu ska vi försöka att få Bonni att sitta still….jo, ni läste rätt…hon ska bara sitta och hålla utan att göra något annat. Tidigare har jag försökt få henne att plocka upp och bära apporten genom att jag har börjat röra på mig, för att så dra ut på längden. Det som händer då är att hon blir frustrerad och börjar kasta/leka med apporten. Nu ska hon inte få göra det, och jag ska vara mycket mera restriktiv med belöningen, det vill säga, aldrig belöna om hon inte gör exakt som jag vill, men å andra sidan ska det vara rena rama julafton om hon faktiskt håller i apporten och sitter still. Jag har belönat att hon plockar upp den, och sedan belönat igen när hon återigen plockar upp den efter att hon kastat omkring den. Hon ju förstått det så att hon kan kasta och leka och sedan ändå få belöning.
När man är van att träna med en hund som behöver otroligt mycket uppmuntran för att hålla ”ångan” uppe så är det inte så lätt att övergå till en hund som exploderar av glädje om man råkar säga ett för glatt ”Braaa!!”.
Jag tror generellt att jag ska dra ned på belöningen för Bonni nu, att hon ska få jobba längre för att få sin godis/tennisboll. Därmed hoppas jag att uppnå en hund som är mer uthållig, och som blir mer och mer fokuserad på grund av en stigande förväntan. Naturligtvis ska det varvas med korta ”sessioner” och massa belöning, men inte belöning hela tiden för beteenden hon kan liksom.
Om vi får till apporteringen så hoppas jag att vi kan starta vår första lydnadstävling i maj i år!! De andra momenten kan hon ganska bra tycker jag så nu är det fokus på apportering som gäller.
Idag ska vi ta det lite lugnt, jag ska kanske ge djuren ett bad och så måste jag verkligen klippa Strax tassar. Han har så mycket päls mellan sina tår att all snö fastnar och han tycker det är obehagligt stackars, men idag blir det fram med saxen! Och så ska jag ju renovera köket lite förstås…mitt evighets projekt. Kanske en promenad med klövjeväskan också...med 3-4 kilos belastning…synd att det bara är 24 timmar på ett dygn alltså!
Yesterday we got a great flying start of the week. First we went skiing for 5 kilometres with the dogs. Micael went with Strax and Aslak and I took Bonni. Strax has an enormous length in his steps, he is kind of floating in his movements and it seems like he does not need to use much energy to pull us around. He did most of the work and Aslak was strolling along next to, or right behind Strax. Bonni has a much shorter step/tread, of course she is much smaller then Strax but it is such a difference in their movements. This means Bonni has to work really hard in order to keep up with Strax, and goodness gracious she has a winners head – she works works works and does not give up until she is totally exhausted.
After the skiing the dogs got one hour of rest before we went for the obedience training. Me and Bonni trained the most difficult parts of obedience ever – to retrieve!! I got some good help from a friend and I hope we found the solution now. Bonni has to sit still and just hold, otherwise there will be no reward. If we “nail” the retrieving I hope we will be able to compete soon, maybe already in May this year!
Today I will have a “taking-care” day, maybe giving the dogs a bath and I really have to cut the fur of Strax’s paws! His paws are so furry that all the snow sticks, it really does bother him poor thing. Hopefully we can go skiing tomorrow as well – it is plenty fun!
Hundarna var i alla fall trött och nöjd efter skidturen, och fick en timmes vila innan det var dags för lydnad. Aslak stannade hemma med husse, och jag åkte till vår super-arena. För er som undrar vad det är för lokal vi tränar i så är det Västernorrlands Kennelklubb som har fått en egen lokal, som den första lokala kennelklubben kan vi ståta med en egen träningshall – det är inte illa! Den är så fin, och det är varmt och gott där. Jag tror den kommer att betyda väldigt mycket för alla frusna hundägare som gärna vill träna året runt.
Eftersom Bonni var i ett perfekt mentalt läge efter att ha fått blåst ur sig värsta energitoppen så tänkte jag att det var helt ultimat att träna apportering. Hon har ju ett väldigt stort föremålsintresse, och apportbocken är bara för rolig tycker hon! Tyvärr så har jag ju lyckats förstöra apporteringen alldeles fullständigt och belönat när hon släpper….i min högst amatörmässiga klicker-iver. Som det ser ut nu så kan jag inte använda klicker överhuvudtaget på henne, hon blir så extremt uppskruvad när hon hör ett klick.
Jag fick god hjälp av en tjej som heter Camilla igår, hon har två fina hundar som hon tävlar med och hade massa goda råd på lager. Nu ska vi försöka att få Bonni att sitta still….jo, ni läste rätt…hon ska bara sitta och hålla utan att göra något annat. Tidigare har jag försökt få henne att plocka upp och bära apporten genom att jag har börjat röra på mig, för att så dra ut på längden. Det som händer då är att hon blir frustrerad och börjar kasta/leka med apporten. Nu ska hon inte få göra det, och jag ska vara mycket mera restriktiv med belöningen, det vill säga, aldrig belöna om hon inte gör exakt som jag vill, men å andra sidan ska det vara rena rama julafton om hon faktiskt håller i apporten och sitter still. Jag har belönat att hon plockar upp den, och sedan belönat igen när hon återigen plockar upp den efter att hon kastat omkring den. Hon ju förstått det så att hon kan kasta och leka och sedan ändå få belöning.
När man är van att träna med en hund som behöver otroligt mycket uppmuntran för att hålla ”ångan” uppe så är det inte så lätt att övergå till en hund som exploderar av glädje om man råkar säga ett för glatt ”Braaa!!”.
Jag tror generellt att jag ska dra ned på belöningen för Bonni nu, att hon ska få jobba längre för att få sin godis/tennisboll. Därmed hoppas jag att uppnå en hund som är mer uthållig, och som blir mer och mer fokuserad på grund av en stigande förväntan. Naturligtvis ska det varvas med korta ”sessioner” och massa belöning, men inte belöning hela tiden för beteenden hon kan liksom.
Om vi får till apporteringen så hoppas jag att vi kan starta vår första lydnadstävling i maj i år!! De andra momenten kan hon ganska bra tycker jag så nu är det fokus på apportering som gäller.
Idag ska vi ta det lite lugnt, jag ska kanske ge djuren ett bad och så måste jag verkligen klippa Strax tassar. Han har så mycket päls mellan sina tår att all snö fastnar och han tycker det är obehagligt stackars, men idag blir det fram med saxen! Och så ska jag ju renovera köket lite förstås…mitt evighets projekt. Kanske en promenad med klövjeväskan också...med 3-4 kilos belastning…synd att det bara är 24 timmar på ett dygn alltså!
Yesterday we got a great flying start of the week. First we went skiing for 5 kilometres with the dogs. Micael went with Strax and Aslak and I took Bonni. Strax has an enormous length in his steps, he is kind of floating in his movements and it seems like he does not need to use much energy to pull us around. He did most of the work and Aslak was strolling along next to, or right behind Strax. Bonni has a much shorter step/tread, of course she is much smaller then Strax but it is such a difference in their movements. This means Bonni has to work really hard in order to keep up with Strax, and goodness gracious she has a winners head – she works works works and does not give up until she is totally exhausted.
After the skiing the dogs got one hour of rest before we went for the obedience training. Me and Bonni trained the most difficult parts of obedience ever – to retrieve!! I got some good help from a friend and I hope we found the solution now. Bonni has to sit still and just hold, otherwise there will be no reward. If we “nail” the retrieving I hope we will be able to compete soon, maybe already in May this year!
Today I will have a “taking-care” day, maybe giving the dogs a bath and I really have to cut the fur of Strax’s paws! His paws are so furry that all the snow sticks, it really does bother him poor thing. Hopefully we can go skiing tomorrow as well – it is plenty fun!
lördagen den 11:e februari 2012
onsdagen den 8:e februari 2012
Se upp i spåret!!
Vi har tagit premiär-runda i skidspåret - och jag kan bara inte beskriva hur lycklig jag är att jag lever!! Vi var 3 människor och 3 hundar. Micael med Aslak, Sussi fick låna Bullan och jag hängde efter Strax likt en trasdocka med taskig benstomme.
Alla hundar verkade tycka att det var riktigt roligt! Och det tyckte vi människor också, när vi väl insåg att det skulle gå vägen. Strax har så enormt långa steg att han liksom gled upp som ledarhund, Aslak drog så jämt och fint, och Bonni hon kämpade som ett djur - hon vill ju vara först!!
Vi nöjde oss med 2,5 kilometer. Aslak får ju inte anstränga sig så väldigt mycket, och så vill vi att hundarna skulle få med sig en positiv minnesbild - det skulle bara vara roligt. Själv kände jag mig faktiskt lite mör efter den korta turen. Inte för att jag fick anstränga mig så väldigt, men att "plog-bromsa" i några kilometer när man inte är van skidor - ja det känns faktiskt.
Igår tränade vi utställning, jag tog med mig Aslak och Bonni. Det var jättebra träning och många trevliga hundar och folk.
Idag fick jag med mig Strax hem. Han var väldigt inställd på att det skulle lagas valpar, men Bonni har så att säga gått vidare och var inte alls intresserad. Nu har det gått någon timme och Strax ligger moloken i ett hörn. Både en och två gånger har Bonni visat vart skåpet ska stå, och det med våldsamt besked.
Imorgon bär det av på lydnadsträning! Position och....tja...bara att bita i det sura äpplet - apportträning med Bullan.
Till helgen ska jag och Micael kanske ut och köra skoter - hoppas på fint väder! Och det blir utan hundar, i flera timmar....sen är väl flock-abstinensen ett faktum och kvällen kommer nog att tillbringas i en stor härlig hårig soffhög :-)
Hej hopp
Alla hundar verkade tycka att det var riktigt roligt! Och det tyckte vi människor också, när vi väl insåg att det skulle gå vägen. Strax har så enormt långa steg att han liksom gled upp som ledarhund, Aslak drog så jämt och fint, och Bonni hon kämpade som ett djur - hon vill ju vara först!!
Vi nöjde oss med 2,5 kilometer. Aslak får ju inte anstränga sig så väldigt mycket, och så vill vi att hundarna skulle få med sig en positiv minnesbild - det skulle bara vara roligt. Själv kände jag mig faktiskt lite mör efter den korta turen. Inte för att jag fick anstränga mig så väldigt, men att "plog-bromsa" i några kilometer när man inte är van skidor - ja det känns faktiskt.
Igår tränade vi utställning, jag tog med mig Aslak och Bonni. Det var jättebra träning och många trevliga hundar och folk.
Idag fick jag med mig Strax hem. Han var väldigt inställd på att det skulle lagas valpar, men Bonni har så att säga gått vidare och var inte alls intresserad. Nu har det gått någon timme och Strax ligger moloken i ett hörn. Både en och två gånger har Bonni visat vart skåpet ska stå, och det med våldsamt besked.
Imorgon bär det av på lydnadsträning! Position och....tja...bara att bita i det sura äpplet - apportträning med Bullan.
Till helgen ska jag och Micael kanske ut och köra skoter - hoppas på fint väder! Och det blir utan hundar, i flera timmar....sen är väl flock-abstinensen ett faktum och kvällen kommer nog att tillbringas i en stor härlig hårig soffhög :-)
Hej hopp
måndagen den 6:e februari 2012
Skäms på mig...
Men nu går det på sparlåga med bloggandet! Mycket tid går åt till att renovera huset, och resten till att träna hund. Med kalla mörka kvällar blir det en och annan film också. Fastnade fullständigt för en serie som heter Game of Thrones - riktigt superbra!! Kan varmt rekommenderas om man vill tillbringa några sköna timmar i soffan.
Just nu är det lite flock-kaos här hemma. Strax har fått flytta till min syster. Kärleken höll på att ta knäcken på honom (och mig) så det fick bli lite högst ofrivillig semester. Enligt min syrra är han så olycklig att han inte har ätit på flera dagar :-( Inte för att han svälter ihjäl, men jag hade just fått upp vikten på min så kallade Bony Boy. Nu är det väl bara att börja om.
Aslak var med oss i helgen och han tyckte också att Bonni var förtjusande vacker, men Bullan tyckte inte riktigt att han dög så han fick höra lite avvisande morr. Kanske löptiden börjar gå över, jag hoppas och tror det.
Bonni är förvånansvärt stabil trots löptid. Lite gnäll och lite extra kramsjuk, men annars verkar hon inte "drabbas" så hårt som många tikar gör.
Imorgon ska vi på vår första utställningsträning i regi av Västernorrlands Kennelklubb. Jag tror att jag kan träna med Bonni eftersom hon verkar ha löpt färdigt som sagt. På torsdag ska vi träna lydnad med "lilla gruppen" - den består av mig och 3 andra tjejer med förtjusande hundar. All organiserad träning kommer att vara inomhus denna vecka - långt att åka men värt varje deciliter med diesel.
Idag har Bonni "stryketränat" - 40 minuters rask promenad med 3 kilos klövjeväska. Sen blev det lite apporteringsträning, men det var nog sista gången jag tränade det utan sträng översikt av instruktör....jag är helt värdelös på att lära en hund apportera - det är bara att konstatera. Det blir bara värre vad jag än hittar på.
Årets första utställning är också planerad - samtliga tre hundar ska få visa upp sig här på hemmaplan i april - Västernorrlands Kennelklubb stora vårutställning. Det blir superkul att få ställa Aslak för första gången - vi tycker att han är jättefin men har ju ingen riktig koll på hur en Malamute ska se ut :-)
Hej hopp!
Just nu är det lite flock-kaos här hemma. Strax har fått flytta till min syster. Kärleken höll på att ta knäcken på honom (och mig) så det fick bli lite högst ofrivillig semester. Enligt min syrra är han så olycklig att han inte har ätit på flera dagar :-( Inte för att han svälter ihjäl, men jag hade just fått upp vikten på min så kallade Bony Boy. Nu är det väl bara att börja om.
Aslak var med oss i helgen och han tyckte också att Bonni var förtjusande vacker, men Bullan tyckte inte riktigt att han dög så han fick höra lite avvisande morr. Kanske löptiden börjar gå över, jag hoppas och tror det.
Bonni är förvånansvärt stabil trots löptid. Lite gnäll och lite extra kramsjuk, men annars verkar hon inte "drabbas" så hårt som många tikar gör.
Imorgon ska vi på vår första utställningsträning i regi av Västernorrlands Kennelklubb. Jag tror att jag kan träna med Bonni eftersom hon verkar ha löpt färdigt som sagt. På torsdag ska vi träna lydnad med "lilla gruppen" - den består av mig och 3 andra tjejer med förtjusande hundar. All organiserad träning kommer att vara inomhus denna vecka - långt att åka men värt varje deciliter med diesel.
Idag har Bonni "stryketränat" - 40 minuters rask promenad med 3 kilos klövjeväska. Sen blev det lite apporteringsträning, men det var nog sista gången jag tränade det utan sträng översikt av instruktör....jag är helt värdelös på att lära en hund apportera - det är bara att konstatera. Det blir bara värre vad jag än hittar på.
Årets första utställning är också planerad - samtliga tre hundar ska få visa upp sig här på hemmaplan i april - Västernorrlands Kennelklubb stora vårutställning. Det blir superkul att få ställa Aslak för första gången - vi tycker att han är jättefin men har ju ingen riktig koll på hur en Malamute ska se ut :-)
Hej hopp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)