Inspektion

Idag åkte vi och hälsade på Mette, eller Lillpompan som hon också kallas. Mette tyckte vitingarna var lite äckliga, men väldigt spännande! När hon förstod att hon inte skulle bli uppäten så blev det skoj, hon var försiktig i början men innan vi skulle åka hem så bjöd hon upp till dans. Strax och Bonni var då mest inställd på att åka hem så det blev nobben. Jaja, nästa gång kanske :-)

 Hon ser ut som ett litet skogsrå :-) En väldigt trevlig liten tjej som definitivt har glimten i ögat och häng i örat :-)

Bäst att brösta upp sig och försöka skrämma bort dom där stora vita vargarna som smyger i min skog!

Igår tränade jag och Bullan sök, vi hade ett lite annorlunda och väldigt roligt upplägg. Jag fick GPS koordinatorer till en för mig helt okänd plats, tog mig dit och mötte upp 3 träningskompisar. Jag och Bonni gick på en liten prommis medan de gömde sig. Jag fick veta i vilket område jag skulle söka och när jag fick besked på radion om att samtliga figuranter var på plats så började vi söka.

Det var ett jätteroligt område att söka i, väldigt kuperat, massa klippskrevor och höga höjder som vi var tvungna att klättra och hasa upp och ner för. Bonni förstod att det var sök som gällde när hon fick på sig sitt tjänstetäcke och plinghalsbandet - jättekul att se hur hon förvandlades från promenadhund till koncentrerad sökhund.

Sen sökte hon i totalt 50-55 minuter! Det var som sagt ett okänt område för mig, och jag försökte läsa av vinden, terrängen och inte minst Bonni. Även om hon hade ett otroligt fint tempo så blev hon trött, och när vi bara hade en figurant kvar trodde jag att hon skulle ge upp. Men jag ropade in henne och viskade lite om att det fanns folk i skogen, och då fortsatte hon sitt letande.

Det sägs att 10 minuter sök är ungefär lika ansträngande som 1 timmes promenad....så det är inte underligt att hon blev trött!

Nu ska vi ägna mycket tid åt markeringsträning, och beställa både lösbett och sökhalsband. Om vi får en peng över ska vi köpa en Garmin Astro 320 också - tänk vad häftigt om jag kunde ha laddat över lördagens sök till en kartbild på datorn, och sedan ha kunnat analysera hur vi jobbade!!

Har även börjat klura lite på aktiviteter och målsättningar för år 2013.
Lydnad: Ett första pris till till Bonni i lk1 och sedan start i kl2. Start i lk1 med Strax (vi ger inte upp!).
Viltspår: Ett första pris i Finland med Strax :-) Anlagsprov och championat med Aslak.
Bruks: Start i appellklass i sök med Bonni, och ev. start i spår med Strax.
Utställning: Vill väldigt gärna till Trondheim i juli, då är det både rasspecial för vita herdehundar och norska lundehundar! Men vi måste kolla om vi kan vara med på den norska specialen utan att vara medlem, annars blir det ju en väldigt dyr utställning. Sen skulle det vara roligt att vara med på den svenska specialen också, samt att vi ska ställa ut Aslak några gånger.

Det är väldigt preliminära planer - om vi får valpar (ja, Bonni är parad men man vet ju aldrig) så får vi planera utifrån det - den valp som ska stanna hos oss ska nog bli en ren ID-hund tror jag...hihihi, det är så spännande att tänka på det :-) ID-hund samt lydnadsstjärna, vi har stora planer för vår blivande lilla tjej :-)
Om vi hittar den perfekta AM-tjejen så ska vi inte se bort ifrån att det blir en utökning av flocken heller, vi behöver mer draghjälp :-)

Sist men inte minst, Lexi bor nu på prov hemma hos en familj. Vi håller alla tummar för att det ska gå bra, men är bered att ta tillbaka henne om det inte funkar. Det är stor skillnad att inte ha Lexi här hemma. Vi saknar henne, men samtidigt så har det infunnit sig en harmoni som jag nästan glömt att vi hade. Stressen som blev mellan Lexi och Bonni påverkade hela flocken, både människor och hundar.

Nu kommer snart en ny vecka med ny träningsmöjligheter! Vi vill gärna ha snö nu, dels så slipper vi leriga hundar, det blir lite ljusare ute, och bäst av allt - hundarna kan dra oss runt runt på skidor!!

En uppdatering är på sin plats....

Det händer så mycket och dagarna går så fort att det är helt ruskigt! I den här farten blir man ju 40 i ett nafs men å andra sidan kommer jag inte att hinna med någon ålderskris....och så är det ju trots allt 2 år kvar tills dess :-) Hur som haver, det händer mycket i flocken nu.

 Strax och Bonni ska förhoppningsvis få bebisar!! Beräknad födsel är vecka 3, 2013. Det har varit, och är fortfarande mycket känslor och kärlek här hemma. 3 fullbordade parningar (eventuellt 4 eftersom Strax grävde en så fin gång in till Bonnis hundgård, när jag tyckte att Bonni skulle få vila lite....vi var inte helt överens där med andra ord) och allt har gått väldigt bra. Det här blir verkligen kärleksvalpar om det blir något, för så mycket som de två tycker om varandra, det är helt otroligt rörande att se.

 Många har säkert funderat på varför jag ändrade valpplanerna, och det kan jag naturligtvis förklara. Jag ville först ha en ren korthårskull, och tycker att Gringo är en fantastiskt fin hund. Jag hade tänkt spara Strax till Bonnis andra kull, för att jag själv absolut måste ha en valp efter de två och det kanske är lite tidigt för mig att ha en till viting...men så kom livet och bestämde att det var nu Strax och Bonni skulle bilda familj. Bonni löpte ca. 1 månad tidigare än förväntat och jag kunde inte resa till Österrike på grund av jobbet. Tanken på att helt avstå från att ta valpar nu fanns, men när jag tänkt både en och två gånger så inser jag att en till viting kommer att få både tid och plats nu, och då var valet plötsligt kristallklart!
Nu håller vi allt av tummar, tassar och tår för att det ska bli en fin liten kull med både lång- och korthårs-mirakel!

 Och så kommer vi till vår minsta men kanske sötaste uppdatering - Mad as a Hatter of Vorkosmia!! En liten lundehunds-tjej som ska bo hemma hos mina föräldrar och vara delägd av Kennel Erövrarens! Hon kommer från Holland och kommer enligt Lundehundsklubben önskan att gå i avel om hon visar sig att vara frisk och representativ för rasen. Lundehunden är utrotningshotad och alla friska djur, både hane och tik, bör få minst en kull var för att trygga deras överlevnad. Vi ska bidra om vi kan, för det vore en enorm förlust för hundvärlden om denna unika och helt fantastiska hundras skulle dö ut.

 In stormade hon som en vilde, med ett rosa halsband runt sin hals.....och allas hjärtan smälte på studs!

 Min mamma med det lilla vidundret som till vardags kallas både Mette och Lillpompan. Mamma går i förtidspension och har bara två arbetspass kvar, sedan kommer hon och pappa att ägna dagarna åt att sätta guldkant på Lillpompans liv. Jag misstänker väl att hon kommer att bli mer än bara lite bortskämd...

Lexi, mitt underbara sköra hjärtebarn....jag förtvivlar över att det inte fungerar mellan henne och Bonni, och försöker hitta ett hem som bara kan älska Lexi för den hon är. Hon har blivit så mycket bättre sedan hon kom till oss i maj och jag vet att hon kan bli världens mysigaste hund. Hemma hos oss så blir det svårt eftersom det hela tiden är en balansgång, jag är väldigt rädd att hon och Bonni ska slåss, speciellt om Bonni blir dräktig - jag vill inte ens föreställa mig konsekvenserna det skulle kunna få. Vi har fortfarande inte hittat något hem, och letar vidare. Den här tjejen förtjänar det allra bästa, massa kärlek och förståelse. Du som läser det här, hör gärna av dig om du vet någon som behöver en vänlig livskamrat. Lexi bör inte bo med små barn eftersom hon upplever dem som väldigt skrämmande, och jag tror kanske att hon skulle trivas allra bäst som ensamhund. Då kan hon få all den uppmärksamhet och kärlek som hon så gärna vill ha utan att "tävla" om den.

I övrigt så går det framåt för Sökhundsgruppen trots att mörkret har gjort sitt intåg. Det tränas och skojas i de mörkaste av skogarna och det är ett fantastiskt trevligt gäng!

Jag har också varit en sväng till Torpomoen i Norge för att delta på Nasjonale Fjellredningsdager arrangerat av Norsk Luftambulanse. Det var sjukt roligt och jättenyttigt! Träffade även några gamla kontakter från Norske Redningshunder och det är ju alltid trevligt.

Anledningen till att jag åkte var dels äventyret, dels att det aldrig är fel att fräscha upp sina första hjälpen/räddningskunskaper under svåra förhållanden. Bonni följde med som min co-pilot och tyckte det var väldigt skoj att härja bland underliga människor i dykardräkt och annan utrustning. Vi tränade räddning i älv, klättrade och rappellerade, första hjälpen vid skador och hypotermi samt hade teori angående lavinfara, utrustning, erfarenheter från verkligheten osv osv. Som sagt, sjukt skoj! Och kanske kanske kommer det en gång till användning, vem vet vad livet erbjuder runt nästa krök.

Phew - nu har jag uppat iallafall...säkert glömt massa, men tror jag har fått med det viktigaste.

Och så höll jag på att glömma!!! Vårt kennelintyg kom med posten idag!! Gissa om jag är stolt, glad och pyttelite mallig - jag lever drömmen ju!!! Jippi!!



Tills nästa gång - fridens!