Vi behöver hjälp!!

Jag vet varken ut eller in just nu...Lexi är alldeles manisk på Bonni.

Igår gick vi på en flockpromenad, Lexi fick gå lös och hon var på Bonni med några sekunders mellanrum under hela promenaden. När hon springer fram till henne så går hon rakt upp i ansiktet, och visar underkastelse-signaler, hon slickar Bonni runt munnen, har låg svans, och ställer in sig allt hon kan. Bonni ignorerar henne mest, men hon blir less till slut och då ser jag hur Bonni spänner sig lite, vänder bort huvudet och liksom visar med hela kroppen att hon vill vara i fred. Då stelnar Lexi till på en hundradels sekund och visar väldigt starka dominanssignaler, hon lägger huvudet över Bonnis rygg, svansen åker upp och det blir garanterat slagsmål om jag inte bryter fort som bara den.

Om vi går promenad med alla i koppel drar Lexi som en besatt, eller stretar emot om hon går före, bara för att hon ska vara helt intill Bonni. Hon drar så att hon stryper sig själv om vi inte gör något, det är riktigt hemskt att se hur hon gör allt i sin makt för att vara helt kloss med Bonni.

Hur som helst, när vi kom hem och hundarna var lite trötta så fick Bonni, Lexi och Strax vara tillsammans med mig i vardagsrummet och Aslak var i köket, trött och nöjd.
Strax gick och la sig direkt, Bonni la sig och Lexi travade runt runt för att liksom cirkla runt där Bonni låg. Bonni och Lexi hamnade till slut i soffan hos mig och det gick bra så länge Bonni sov. Så fort Bonni tittar upp, eller ännu heller rör sig, flyger Lexi upp och ska bort till henne. Bonni satt sig upp lite fort för att hon hörde något eller nått, och då var det bara tur att jag var med, Lexi var sekunden från att starta ett slagsmål eftersom hon flög mot Bonni. Jag hann bryta och Lexi bytte då sinnestillstånd lika fort och skulle försöka ställa in sig hos Bonni igen. 

Jag har plöjt igenom Anders Hallgrens bok Rädda, arga, stressade hundar, oerhört lärorik och intressant. Han har flera rekommendationer som jag tycker verkar bra, tyvärr menar han också att en hund som inte är trygg bland sina flockmedlemmar bör omplaceras för att få en chans att bli lugn och trygg, vilket naturligtvis är sunt förnuft (men jobbigt att läsa i min situation).
Eftersom jag inte har hittat något annat hem till Lexi så försöker jag med hans andra tips. Jag har köpt en DAP, och ger Lexi ett lugnande naturpreparat som jag köpt hos veterinären (kommer inte ihåg vad det heter men tror det börjar på Lys...någonting). I tillägg har jag börjat ge henne B-vitamin som Hallgren också beskriver som en kompletterande åtgärd i sin bok.

DAP ska ge en lugnande effekt, men jag vet sanna mina ord inte vad jag ska tro. Sedan vi startade den har Lexi stressat ännu mer. Det spelar ingen roll vart någon annan är, som om jag sitter i soffan och Lexi är med mig, hon vill bara hålla koll på Bonni. För att inte Bonni ska "drabbas" allt för mycket så har vi grindar vi sätter upp, så att två hundar är i köket och två i vardagsrummet. De turas om att vara med oss, men oavsett vart Lexi är så är det bara Bonni Bonni Bonni. Hon har börjat pipa, och travar fram och tillbaka för att se, lukta och höra Bonni. Vi säger till, lugnt och sansat, - gå och lägg dig...då lägger hon sig i ett par sekunder, innan hon flyger upp igen för att kolla. Om vi säger till med skarpare röst gör hon sig lite mindre, och smyger lite för att så börja trava igen.

När jag och Bonni och Strax var bortresta så tog det många timmar innan Lexi slutade söka. Sedan lugnade hon sig ganska mycket och hade en trevlig helg med Aslak. De leker, inte överdrivet eller så, utan bara så där lagom utan stress.

Det är så uppenbart att Lexi inte mår bra av detta, och jag håller på att fundera ihjäl mig över vad jag kan göra för att göra det bättre. Att ha de i samma rum tycks inte hjälpa, att ha de separerade hjälper inte heller. Det är en tidsfråga innan någon av de två eller kanske båda blir skadade igen, om vi låter de vara tillsammans. Jag kan helt enkelt inte förstå Lexis signaler, jag vet inte vad som gör att hon har utvecklat denna mani på Bonni. Naturligtvis kan det vara så att Bonni också sänder ut konstiga signaler, och att båda två har en tass med i spelet. Hur som helst så måste jag komma på något illa kvickt, för detta går helt enkelt inte, jag kan inte se att Lexi mår så dåligt som hon gör, och heller inte känna att ett slagsmål bara är en hastig rörelse bort.

Snälla någon, hjälp oss.

Kvartalsrapport från Dovreflocken.

Den andra januari i år skrev jag lite om mina mål inför 2012. Då hade jag som mål att få Strax till svensk viltspårchampion och eventuellt försöka ta ett till cert på norsk utställning och därmed bli norsk champion. I början av juli flyttade jag fram målsättningen lite, och siktade på att även ta titeln norsk viltspårchampion.
Jag tyckte väl själv att hela 3 championtitlar var ett högt mål, och tänkte att nej, nu gapar jag efter för mycket. Men se det gjorde jag ju tydligen inte!! Nu är ju Strax trippelchampion, och han har därmed i stort sett uppnått sina mål i år. Vi funderade i början av året om vi skulle försöka med lydnadsbiten också, men nej, Strax tycker inte att det är roligt så då får det bara vara.

Med Bonni så satt jag som mål att bli viltspårchampion och ta titeln LP1. Vi är nästan där. Det fattas 1 första pris till i lydnadsklass 1, och ett första pris i viltspår. Snart börjar jaktsäsongen och skogarna kommer att vara full av skjutglada jägare så jag hoppas vi hinner gå ett spår till minst innan det Vi har fortfarande ganska gott om tid att ta ett till första pris i lydnad, vi har redan anmält oss till lydnadstävling 1 september. Vi får se hur det går då. Bonni hade jag inga speciella utställningsplaner med, anledningen till det är att jag tycker att utställning tar alldeles för mycket tid och kostar alldeles för mycket. Så vi får se det som en bonus att Bonni gick och blev BIR och tog sitt första norska cert i helgen och därmed lade det till sin ”lista” över framgångar 2012.

Lexi kom ju in i vårt liv i maj, och målet med henne var att bygga både kropp och själ. Hon har gått upp ca. 4-5 kilo och ser nu nästan normal ut, från att ha varit extremt mager och helt utan muskler. Själen tar längre tid, och tyvärr har ju hon och Bonni utvecklat ett märkligt förhållande som jag är rädd kan leda till skador då de tenderar att ryka ihop, det tar dessutom alldeles för mycket tid och energi från Lexi, hon stressar upp sig över detta och själa-byggandet blir därför lidande. Om jag hittar det ultimata hemmet till Lexi kommer hon att få flytta dit, för sin egen skull. Om inte, ja då kämpar jag på och ser om hon till slut landar. Jag tycker själv att hon har blivit mycket mer trygg i många situationer, som tex med främmande människor och hundar, men det är lång väg kvar innan den där ”riktiga” hunden kommer fram, om den någon gång kommer att göra det med tanke på att Lexi inte känner trygghet i hemmet på grund av att Bonni är där.

Aslak hade vi också några mål med, det främsta var att bygga fysik och låta han bli vuxen. Han är på god väg! Han har också gjort sin första mentaltest, SKKs BPH, och han motsvarade våra förväntningar i stort sett genom alla moment. Aslak ska höft och armbågsröntgas i år, och vi hoppas innerligt på bra resultat. Han har också varit på sin första utställning och uppförde sig exemplariskt, med sig hem fick han ett Very Good.

Förutom framgångar, titlar och tävlingar så finns det naturligtvis baksidor även hos oss. Många som läser min blogg brukar säga att allt ser ju så idylliskt och underbart ut, och det är ju jätteroligt att höra. En anledning till att jag skriver mest om positiva saker är att det motiverar mig, och helt enkelt gör mig mer glad som person. Är jag glad och motiverad får jag med mig hundarna och då går det ju bra. Det finns tillräckligt många bloggar och inlägg i diverse forum som helst tar upp det negativa som sker, har skett eller kan ske. Det finns också ganska många som skriver om andra, ett fenomen som förundrar mig. Själv tycker jag knappt att jag har tid att skriva om mig och mina hundar. Hur som helst, negativitet är något som jag inte vill lägga min energi på, tråkiga saker sker ju oavsett om man skriver om det eller inte. Men kort sagt så kan man väl säga att det tråkiga i vår flock är att hundarna inte riktigt drar jämt, dvs Aslak och Strax går inte ihop, och problemet Lexi-Bonni har också rört till det. Sen är det mycket arbete och balansgång för att få vardagen att flyta på med allt som ska göras, från att tvätta, städa till att träna hund, vårda de lurviga små liven efter konstens alla regler, klor som ska klippas och pälsar som ska hållas rena och fina osv. Det är ju egentligen inte något negativt i sig, men kanske min blogg ibland kan ge skenet av att det bara rullar på, och det gör det ju också – om man bara lägger till en sju helvetes arbetsinsats, en klar målsättning och stora mängder med motivation!

Så, det var kvartalsrapporten från Dovreflocken! Nu är det cirka fyra månder kvar av 2012, och jag hoppas att jag förutom att nå samtliga mål även kommer att kunna presentera en barndomsdröm för er, en dröm som jag har för avsikt att uppfylla när tiden är mogen.

Our weekend in pictures.

 With great company of my mom we travelled on Friday, and took our time to stop at a few places. We saw this lovely little fellow who was out on a walk in the sunshine. We had about 550 kilometres to go on mostly narrow road, but we had a good time all the way.

 We made a stop at this beautiful place called Ristafallet in the county of Jämtland, Sweden.

 The dogs had to take a break and of course Bonni made the most out of it!

My darling Bonni, the day before she became BOB for the first time!

 At the dog show, a great arrangement in beautiful surroundings!!

 On Saturday the sun was shining all day long. Not only the sun...my dogs was shinning too - I have never had a BOB and a BOS at the same day - it was amazing! I could not stop smiling!!

 My brand new Norwegian Show Champion, winning a CAC also on Sunday and becoming BOS. And yes, excuse my outfit, but I prefer to stay warm and dry, the weather was not too good on Sunday...

 Bonni - being such a good girl all weekend. Winning everything on Saturday and getting Excellent and second best in her class - I could not be more happy!!

 My warm congrats to the Tvete family with their new champion and BOB, and to my BOS Strax.

 In the company of a bunch of good WSS-friends!

 My rather small Robur tent in the midst of all hundreds of tents...

 

And our weekend-crush....this little dog belongs to the very special and rare breed called Norwegian Lundehund. It is a small, about 6-8 kilo big dog, having one extra toe in order to be able climbe mountain-walls in their pursuit of a particular bird. The breed is so rare it is considered to be endangered. Both me and my mom fell in love....lets see if someone in the family gets one one day!

The winner takes it all!!!!!!!!!!!

 Bonnibel of Lovely Whitestar 

Judge Laurent Pichard (Swizterland)

"Good size, very feminine, correct head, strong pigmentation, excellent ribcage, correct lenght of ?, narrow behind, proportional tailset and very well presented"

Best of Breed

Se VCH No VCH No UCH Vallgårdens Fantom Finder

Judge Laurent Pichard (Switzerland)

"Very masculine, dark eyes, strong neck, well set ears, strong bone, typical feet like in narrow behind, proportional tail set and could be more ice white"

Best of Opposite Sex. Norwegian Champion today!!!!

25.08.2012

Støren, Norway

Am I happy?!?! Hell yeah!!!!!!!!!!!!!!!

Tränar och tränar....

Igår så tränade jag lite i förtvivlan. Jag gick först med Lexi i skogen (och hittade mina allra första kantareller någonsin!! Hela 4 stycken!!) och bara var, vi gick kors och tvärs på småstigar, rakt genom öppen granskog och hade det jättemysigt.

Sen gick jag med Bonni, ungefär samma visa. Sen gick jag med båda. Då fick M följa med eftersom jag inte klarar av att skilja de två åt själv skulle de ryka ihop.
Det gick ganska fint, jag hade Bonni lös och Lexi kopplad. Bonni bryr sig inte så mycket om Lexi, och det var det jag ville att Lexi skulle känna. Det är ingen som angriper henne eller är dum - bara hon låter bli att provocera eller stressa.
Efter att vi "gått  ner oss", alltså ingen överflödig energi, ingen hets, ingen stress kvar i kroppen så gick vi in. Lexi är så spänd mot Bonni, men de fick skarpt besked om att gå och lägga sig. De gjorde de, och kunde vara inne tillsammans utan grindar.

Idag har jag tränat skaklar med Lexi på förmiddagen. Hon har ju dragit bredvid tidigare när vi kört Golden Wagon, men aldrig i skaklarna. Hon fick en korvbit varje gång hon klev in i skaklarna, och snart så kunde hon gå med dem runt kroppen så att säga. När eftermiddagen kom så var det alltså dax för premiär-turen för Lexi, och hennes wingman fick bli Strax. Bonni hade jag i sele vid sidan av, och första kilometrarna fick Bullan springa på Strax sida, halvvägs så bytte jag, och Bonni och Lexi travade tätt bredvid varandra.

Väl hemma så tog jag samtliga vita in, selade av, vattnade och så blev det "gå och lägg er". Nu ligger de och flåsar, det var varmt och de jobbade bra. Det går bra när känslo-nivåerna inte är på topp, det vill säga när ingen stressar och är upphetsad. Minsta tecken till upphetsning så är Lexi på Bonni, och Bonni är ju tyvärr inte den som backar heller.

Om jag bara kunde få relationen Lexi-Bonni att fungera, då skulle jag kunna få Lexi att fungera också...det tror jag, eller hoppas jag att jag skulle klara.
Skulle jag bedöma Lexi's psyke så tror jag att jag skulle gissa på att hon har en del dådkraft och en del nyfikenhet, men tyvärr inget mod. Dådkraft utan mod kan få tråkiga följder, och nyfikenhet utan mod är ju så att säga lite bortkastat...

Jaja, jag jobbar på. Lexi's bästa står i fokus, och naturligtivs måste hänsyn tas till alla i flocken.

Lexi, ett jobbigt beslut.

Efter mycket fundering, och fundering, och åter fundering, så har jag kommit fram till att jag inte kan erbjuda Lexi det hem hon behöver. Anledningen till detta är följande:

Kemin mellan Bonni och Lexi fungerar inte. Det gjorde det i början, men nu har det utvecklats till någon form av beroende-förhållande. Lexi är oerhört fokuserad på Bonni, och följer henne som ett plåster. Bonni blir irriterad, och då blir Lexi ännu mer osäker, vilket är det absolut sista hon behöver. Jag kan inte leva med att de hela tiden måste vara separerade, det blir ingen harmoni i flocken av det.

Lexi behöver ett hem, gärna med en äldre trygg hund som bara är. Bonni är ett energi-knippe, men när hon är inne vill hon ta det lugnt, och det går inte när inte Lexi kan låta henne vara i fred. 

Lexi är en underbar tjej med ett stort hjärta, men hon har tyvärr haft ett ”tidigare” liv som har gjort henne mycket osäker. Hon behöver därför komma till någon som är kunnig, någon som har haft hund tidigare och vet vad det innebär, någon som är mycket trygg, konsekvent och som absolut under inga omständigheter är ”hårdhänt”, vare sig med ord eller genom handling. Hon behöver trygghet och kärlek och behandlas som en hund. 

Om du känner någon, eller själv är intresserad, vänligen ta kontakt. Jag kommer att vara mycket noggrann med att välja hem åt henne. Det är inte en ”första-hund”. Min mailadress är: ninnifix(alfakrull)hotmail.com.

Poäng...rätt ska vara rätt.

Igår fick Bonni och jag följande poäng: Platsliggning 10, Tandvisning 10, Linförighet 7,5 (position, hoppar), Läggande 8,5 (något sent), Inkallande 10, Ställande 10, Apportering 5, (tuggar, spottar ut) Hopp över hinder 10, Helhetsintryck 8,5. Uträknat med koeff blir det totalt 180.5 poäng :-)

Och så domarkritiken för Strax spår då: Spårstart - godkänt, Tempo - mycket bra, "Tapsarbeid" (hur hunden jobbar när den tappar spåret) - mycket bra, Koncentration och vilja - mycket bra, Arbetssätt  - mycket bra, Helhetsintryck - mycket bra.
Domarens kommentarer: Hunden sporer meget kontrollert gjennom sporet, vingler litt i noen vinkler, markerer sårleie (sårlegan) og kommer til sporslutt.
Domaren sa i tillägg, när han läste upp kritiken: En meget bra sporhund :-)
17 eller 18 hundar deltog, det genererade 3 nya viltspårchampions varav Strax var en. Ca. 7 hundar nollade spåret, dvs fick avbryta eller blev avbruten av domaren, ca. 5 hundar fick ett andra pris och resterande fick första pris. 

Mitt eget lilla mini-OS

Den här fina unga älgen var snäll nog att stå vid sidan av vägen när vi färdades mellan Norge och Sverige. // This young nice moose was kind enough to stand on the side of the road as we travelled between Norway and Sweden.

Phew....nu andas vi ut litegrann efter några intensiva dagar! På fredag tävlade Bonni och jag Lk1, på lördag reste jag, Strax och min ena syster till Norge för att gå viltspår på söndag, och idag måndag så tävlade jag och Bonni Lk1 igen. 

När det går riktigt dåligt så kan det ju bara bli bättre, eller hur? På fredag var Bonni så övertänd att vi fick låga poäng på allt. Totalt blev det 135,5 poäng och därmed ett tredje pris. Vi kom totalt in som tredje ekipage av 7 tävlande. 

Du vet att du spårar genom älgskog när du ser sånt här på träden...//You know you are in Moose-country when you see stuff like this in the trees....

På söndag var det nog den varmaste dagen på hela sommaren, och jag kände mig aningen moloken eftersom just värme är Strax akilleshäl. Men han verkade vara i fin form och jag kylde ner honom med vatten över rygg och nacke innan spåret. Han fick verkligen jobba hårt, jag var nästan rädd att han skulle få värmeslag, men han spårade i ett så lugnt och fint tempo hela vägen. 2 gånger valde han att lägga sig i den lilla bäck vi passerade under spårets gång. Han klev helt enkelt av spåret, drack vatten, la sig ner i 10-15 sekunder och bara blundade innan han tittade på mig, klev upp på spåret och gick vidare. Nästan som om att han sa, "ok matte, nu kör vi igen".

Eftersom jag aldrig gått viltspår i Norge var jag osäker på hur domaren skulle bedömma oss. Jag var otroligt nöjd med att Strax jobbade så hårt, men skulle det hålla ända in i mål så att säga?!?! Vart det ett första, andra eller kanske till och med tredje pris vi skulle få?

 

Strax och jag, med följet som bestod av domare, spårläggare och vad jag tror var en domarelev. Fotograf för dagen var min syster. Tusen tack Sussi för att du följde med oss till Norge, och för allt support vi fick!! //Me, Strax and the judge, the guy who made the track and a judge-to-be. The photographer for the day was my sister.

Jag och Strax och fantastiska vyer! Spåret gick mestadels över ett kallhygge. Det ser lätt ut men med alla grenar och rötter som dolde sig under gräset så gällde det att hålla tungan rätt i mun. // Me, Strax and amazing landscape!

YEEEESSSS!!! Strax gick rakt på klöven, kastade den ett getöga, gick rakt förbi och la sig i diket som var 2 meter bakom. Det blev spårets tredje dopp, men det hade han verkligen förtjänat!! Väl avkyld kom han tillbaka och fick massa beröm!!!!!!!

Prisutdelning!! I Norge tar man verkligen vilt/blodspår på allvar - här var det riktiga pris och fina rosetter!!!

Ja, och som ni kanske redan vet så var det alltså en Norsk Viltspårchampion jag fick med mig hem i bagaget!!! Röd rosett för första pris (vi har aldrig fått någon rosett för det i Sverige!) och röd/grön rosett för NO VCH :-) Och så en liten katt som också vill ha uppmärksamhet då :-)

NO VCH SE VCH Vallgårdens Fantom Finder!!!!!!!!!!!! Mitt älskade djur!!!!

Så, med det resultatet så gick resan hem som en dans! Visst, det är lite drygt att köra 100 mil, gå spår i 20-30 minuter och så hem igen...men med så trevligt sällskap, en mysig liten stuga som vi hyrde, och ett fantastiskt trevligt arrangemang med otroligt trevliga människor - ja då är det ju bara hur kul som helst!!!!!!!!!!

Så kom då måndagen och Miss. Damp skulle upp på lydnadsplanen igen....inte hann jag trötta ut henne med en cykeltur innan som jag hade tänkt eftersom jobb och allt sånt kom ivägen ;-) Men jag tänkte till, och tog ut henne ur bilen direkt när jag kom till klubben. Vi rastade, och så körde jag lite träning nästan helt utan beröm. Bara några lugna "bra" med mycket lugn och dämpad röst....Bullan taggade upp men verkade lugna sig så jag körde på så en stund. Sen fick hon helt enkelt sitta och ligga bredvid mig och vänta på sin tur. Det blev ganska lång väntan och jag var ganska "sträng", inget bus eller larv, bara lugn och ro. Bollen som jag hade fick hon inte se en enda gång.

Väl inne på plan så steg förväntningarna hos Bonni och under språng marsch studsade hon lite, och drog ner på poängen på grund av det...det blev ju lite för roligt. Sen var det apporten som inte satt riktigt, den där apportbocken är ju så sjukt rolig att Bullan inte kan sitta still....

Men men, i övrigt fick vi så bra poäng att vi fick ett första pris (170.5) och därmed gick vi faktiskt och vann hela klassen!!!!!!!!! Första första pris i lydnadsklass 1, det har vi aldrig fått!!!! Det fick bli le grande finale på mitt eget lilla OS-race och jag känner mig oerhört nöjd och helt gränslöst stolt över mina underbara hundar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Bonni med sitt pris!! Bonni won first prize in Level 1 Obedience today, and she got the highest score out of 5 competing dogs!!!

Nu ska vi vila, träna och fundera ut nästan steg....ett till första pris med Bonni och vi har uppnått LP1 som vi önskade, och med Strax...tja....Nordisk Viltspår Champion hade ju inte varit fel, eller hur? Ska vi bege oss öster ut nästa gång kanske?! Det tål att tänka på, även om det förmodligen inte hinner bli i år kanske :-D

My dreams....

My big LOVE!!

2 x Vallgården!

Going for it!!!

Hello ladies, wazz up?! ;-)

Strax, Storbubbas, Kungen....

Lexi looking at the view.

Bonni....well, no further comments needed....

Yeap, it is possible to rest, drink and guard the tennisball at the same time, if you do it like Bonni.

Or, rest, give the tennisball a bath and drink at the same time...

Strax and the dragon....sorry, I mean Bonni :-)

Bonnibel being a beauty!

Sneaking up on Strax....

Strax having a peaceful time...

and Lexi too :-)

Socialisering, och ett riktigt misslyckat sök.

 Idag har jag varit med Timråflocken på en socialiserings-bad-bus-sväng. Lexi har ju som ni kanske redan vet dåligt självförtroende, och det försöker vi bygga upp sakta men säkert. Idag växte hon flera centimeter iallafall - det var lite otäckt i början med alla hundar som rusade runt, och hon kom till mig för att söka stöd. Det hon fick var några glada ord och en klapp i rumpan - hopp iväg och lek - och det gjorde hon! Jag har sagt det innan och jag säger det igen - det bor en mycket stor och stadig hund inne i den där rangliga kroppen - vi måste bara plocka fram det.

 Hon travar som en gud.

 Lekte med ett barn som badade.

Det var en bra upplevelse för LexanFlexan, vi ska samla på många många sånna tillsammans. 

Och så det fullständigt misslyckade söket då....det stod jag för alldeles själv. Tog med mig Strax och Bonni och åkte till skogen, i en timme intensivsökte jag efter svamp. Med mig hem hade jag ca. 4-5 stycken förmodligen helt oätbara fula svampar. Snacka om många tomslag och låg motivation....inte en minnesbild man vill bära med sig direkt. Storbubbas och Bubbelgummet tyckte att det var ett väldigt märkligt beteende de såg hos mig, och de for runt som galningar och letade, utan att veta vad jag letade :-) Roligt hade dom iallafall, så det var ju inte helt bortkastat då. Tror mitt framtida sökande får bli efter figuranter och kanske vilsna personer, svamparna och jag har ingen framtid, det är helt uppenbart.

Snart fredag....

...och så har veckan gått igen. Imorgon tänkte jag faktiskt inte träna hund alls, kanske ta det lungt, ta ett glas vin, softa lite.....men man vet ju aldrig - helt plötsligt så klämmer jag in något litet moment :-)
I måndags hade vi vår första sökträning med Sökhundsgruppen Västernorrland. Vi var så många att vi var tvungen att dela upp oss i 2 grupper!! Snacka om lyx-problem :-) Det var jätteroligt och Bonni försökte processa det faktum att det låg folk ute i skogen - konstigt, men väldigt roligt tyckte hon.
Lexi fick lite miljöträning, först på klubben sen ute i sökskogen.

På tisdag körde vi ett fyspass i sandtaget. Vi har inte kört fys på länge eftersom det har varit så varmt för hundarna, och det var det på tisdag också så vi tog det lugnt och vattnade mycket.

I onsdags bar det av till sökskogen igen, och Bullan och jag körde system-träning med Canis metoden. Funkade finfint. Lexi fick ut och hälsa på alla trevliga människor också. Strax fick köra lite weight pull, nu har vi hängt på en vikt på kedjan han drar så det kanske är 15-20 kilo totalt. Lexi promenerade vid sidan med 3 kilo i sin klövjeväska och hon var så stolt så. Aslak tog en prommis med husse och husse var så snäll att han la ett blodspår till mig och Strax också.

Idag har jag kört lydnad med Bubbelgummet. Hon var på men lite okoncentrerade, upptäckte varför när vi gick av plan - hon hade lite ont i magen tror jag....älskade djur, hon ger järnet oavsett...och så kan hon liksom inte säga till att hon måste på toaletten. Efter en stund i bilen så körde vi en budföring som jag var väldigt nöjd med. Lexi fick softa runt på klubben och hälsa på lite människor.
Blodspåret med Strax gick riktigt bra. Först trodde jag han inte ville gå, han var så tveksam och verkade inte känna någon lukt...men sen fick han upp "spårglöden" och spårade i det närmaste perfekt trots värmen. Han har sänkt tempot (kanske på grund av att det är varmt) vilket är bra men slår lite väl mycket....vi får träna mer.
Aslak har varit på prommis med husse och middagen har precis serverats till samtliga. Nu sänker sig lugnet i flocken och jag ska ta och titta lite på dumburken tror jag.

Cheerio.