Mitt eget lilla mini-OS

Den här fina unga älgen var snäll nog att stå vid sidan av vägen när vi färdades mellan Norge och Sverige. // This young nice moose was kind enough to stand on the side of the road as we travelled between Norway and Sweden.

Phew....nu andas vi ut litegrann efter några intensiva dagar! På fredag tävlade Bonni och jag Lk1, på lördag reste jag, Strax och min ena syster till Norge för att gå viltspår på söndag, och idag måndag så tävlade jag och Bonni Lk1 igen. 

När det går riktigt dåligt så kan det ju bara bli bättre, eller hur? På fredag var Bonni så övertänd att vi fick låga poäng på allt. Totalt blev det 135,5 poäng och därmed ett tredje pris. Vi kom totalt in som tredje ekipage av 7 tävlande. 

Du vet att du spårar genom älgskog när du ser sånt här på träden...//You know you are in Moose-country when you see stuff like this in the trees....

På söndag var det nog den varmaste dagen på hela sommaren, och jag kände mig aningen moloken eftersom just värme är Strax akilleshäl. Men han verkade vara i fin form och jag kylde ner honom med vatten över rygg och nacke innan spåret. Han fick verkligen jobba hårt, jag var nästan rädd att han skulle få värmeslag, men han spårade i ett så lugnt och fint tempo hela vägen. 2 gånger valde han att lägga sig i den lilla bäck vi passerade under spårets gång. Han klev helt enkelt av spåret, drack vatten, la sig ner i 10-15 sekunder och bara blundade innan han tittade på mig, klev upp på spåret och gick vidare. Nästan som om att han sa, "ok matte, nu kör vi igen".

Eftersom jag aldrig gått viltspår i Norge var jag osäker på hur domaren skulle bedömma oss. Jag var otroligt nöjd med att Strax jobbade så hårt, men skulle det hålla ända in i mål så att säga?!?! Vart det ett första, andra eller kanske till och med tredje pris vi skulle få?

 

Strax och jag, med följet som bestod av domare, spårläggare och vad jag tror var en domarelev. Fotograf för dagen var min syster. Tusen tack Sussi för att du följde med oss till Norge, och för allt support vi fick!! //Me, Strax and the judge, the guy who made the track and a judge-to-be. The photographer for the day was my sister.

Jag och Strax och fantastiska vyer! Spåret gick mestadels över ett kallhygge. Det ser lätt ut men med alla grenar och rötter som dolde sig under gräset så gällde det att hålla tungan rätt i mun. // Me, Strax and amazing landscape!

YEEEESSSS!!! Strax gick rakt på klöven, kastade den ett getöga, gick rakt förbi och la sig i diket som var 2 meter bakom. Det blev spårets tredje dopp, men det hade han verkligen förtjänat!! Väl avkyld kom han tillbaka och fick massa beröm!!!!!!!

Prisutdelning!! I Norge tar man verkligen vilt/blodspår på allvar - här var det riktiga pris och fina rosetter!!!

Ja, och som ni kanske redan vet så var det alltså en Norsk Viltspårchampion jag fick med mig hem i bagaget!!! Röd rosett för första pris (vi har aldrig fått någon rosett för det i Sverige!) och röd/grön rosett för NO VCH :-) Och så en liten katt som också vill ha uppmärksamhet då :-)

NO VCH SE VCH Vallgårdens Fantom Finder!!!!!!!!!!!! Mitt älskade djur!!!!

Så, med det resultatet så gick resan hem som en dans! Visst, det är lite drygt att köra 100 mil, gå spår i 20-30 minuter och så hem igen...men med så trevligt sällskap, en mysig liten stuga som vi hyrde, och ett fantastiskt trevligt arrangemang med otroligt trevliga människor - ja då är det ju bara hur kul som helst!!!!!!!!!!

Så kom då måndagen och Miss. Damp skulle upp på lydnadsplanen igen....inte hann jag trötta ut henne med en cykeltur innan som jag hade tänkt eftersom jobb och allt sånt kom ivägen ;-) Men jag tänkte till, och tog ut henne ur bilen direkt när jag kom till klubben. Vi rastade, och så körde jag lite träning nästan helt utan beröm. Bara några lugna "bra" med mycket lugn och dämpad röst....Bullan taggade upp men verkade lugna sig så jag körde på så en stund. Sen fick hon helt enkelt sitta och ligga bredvid mig och vänta på sin tur. Det blev ganska lång väntan och jag var ganska "sträng", inget bus eller larv, bara lugn och ro. Bollen som jag hade fick hon inte se en enda gång.

Väl inne på plan så steg förväntningarna hos Bonni och under språng marsch studsade hon lite, och drog ner på poängen på grund av det...det blev ju lite för roligt. Sen var det apporten som inte satt riktigt, den där apportbocken är ju så sjukt rolig att Bullan inte kan sitta still....

Men men, i övrigt fick vi så bra poäng att vi fick ett första pris (170.5) och därmed gick vi faktiskt och vann hela klassen!!!!!!!!! Första första pris i lydnadsklass 1, det har vi aldrig fått!!!! Det fick bli le grande finale på mitt eget lilla OS-race och jag känner mig oerhört nöjd och helt gränslöst stolt över mina underbara hundar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Bonni med sitt pris!! Bonni won first prize in Level 1 Obedience today, and she got the highest score out of 5 competing dogs!!!

Nu ska vi vila, träna och fundera ut nästan steg....ett till första pris med Bonni och vi har uppnått LP1 som vi önskade, och med Strax...tja....Nordisk Viltspår Champion hade ju inte varit fel, eller hur? Ska vi bege oss öster ut nästa gång kanske?! Det tål att tänka på, även om det förmodligen inte hinner bli i år kanske :-D