Den andra januari i år skrev jag lite om mina mål inför 2012. Då hade jag som mål att få Strax till svensk viltspårchampion och eventuellt försöka ta ett till cert på norsk utställning och därmed bli norsk champion. I början av juli flyttade jag fram målsättningen lite, och siktade på att även ta titeln norsk viltspårchampion.
Jag tyckte väl själv att hela 3 championtitlar var ett högt mål, och tänkte att nej, nu gapar jag efter för mycket. Men se det gjorde jag ju tydligen inte!! Nu är ju Strax trippelchampion, och han har därmed i stort sett uppnått sina mål i år. Vi funderade i början av året om vi skulle försöka med lydnadsbiten också, men nej, Strax tycker inte att det är roligt så då får det bara vara.
Med Bonni så satt jag som mål att bli viltspårchampion och ta titeln LP1. Vi är nästan där. Det fattas 1 första pris till i lydnadsklass 1, och ett första pris i viltspår. Snart börjar jaktsäsongen och skogarna kommer att vara full av skjutglada jägare så jag hoppas vi hinner gå ett spår till minst innan det Vi har fortfarande ganska gott om tid att ta ett till första pris i lydnad, vi har redan anmält oss till lydnadstävling 1 september. Vi får se hur det går då. Bonni hade jag inga speciella utställningsplaner med, anledningen till det är att jag tycker att utställning tar alldeles för mycket tid och kostar alldeles för mycket. Så vi får se det som en bonus att Bonni gick och blev BIR och tog sitt första norska cert i helgen och därmed lade det till sin ”lista” över framgångar 2012.
Lexi kom ju in i vårt liv i maj, och målet med henne var att bygga både kropp och själ. Hon har gått upp ca. 4-5 kilo och ser nu nästan normal ut, från att ha varit extremt mager och helt utan muskler. Själen tar längre tid, och tyvärr har ju hon och Bonni utvecklat ett märkligt förhållande som jag är rädd kan leda till skador då de tenderar att ryka ihop, det tar dessutom alldeles för mycket tid och energi från Lexi, hon stressar upp sig över detta och själa-byggandet blir därför lidande. Om jag hittar det ultimata hemmet till Lexi kommer hon att få flytta dit, för sin egen skull. Om inte, ja då kämpar jag på och ser om hon till slut landar. Jag tycker själv att hon har blivit mycket mer trygg i många situationer, som tex med främmande människor och hundar, men det är lång väg kvar innan den där ”riktiga” hunden kommer fram, om den någon gång kommer att göra det med tanke på att Lexi inte känner trygghet i hemmet på grund av att Bonni är där.
Aslak hade vi också några mål med, det främsta var att bygga fysik och låta han bli vuxen. Han är på god väg! Han har också gjort sin första mentaltest, SKKs BPH, och han motsvarade våra förväntningar i stort sett genom alla moment. Aslak ska höft och armbågsröntgas i år, och vi hoppas innerligt på bra resultat. Han har också varit på sin första utställning och uppförde sig exemplariskt, med sig hem fick han ett Very Good.
Förutom framgångar, titlar och tävlingar så finns det naturligtvis baksidor även hos oss. Många som läser min blogg brukar säga att allt ser ju så idylliskt och underbart ut, och det är ju jätteroligt att höra. En anledning till att jag skriver mest om positiva saker är att det motiverar mig, och helt enkelt gör mig mer glad som person. Är jag glad och motiverad får jag med mig hundarna och då går det ju bra. Det finns tillräckligt många bloggar och inlägg i diverse forum som helst tar upp det negativa som sker, har skett eller kan ske. Det finns också ganska många som skriver om andra, ett fenomen som förundrar mig. Själv tycker jag knappt att jag har tid att skriva om mig och mina hundar. Hur som helst, negativitet är något som jag inte vill lägga min energi på, tråkiga saker sker ju oavsett om man skriver om det eller inte. Men kort sagt så kan man väl säga att det tråkiga i vår flock är att hundarna inte riktigt drar jämt, dvs Aslak och Strax går inte ihop, och problemet Lexi-Bonni har också rört till det. Sen är det mycket arbete och balansgång för att få vardagen att flyta på med allt som ska göras, från att tvätta, städa till att träna hund, vårda de lurviga små liven efter konstens alla regler, klor som ska klippas och pälsar som ska hållas rena och fina osv. Det är ju egentligen inte något negativt i sig, men kanske min blogg ibland kan ge skenet av att det bara rullar på, och det gör det ju också – om man bara lägger till en sju helvetes arbetsinsats, en klar målsättning och stora mängder med motivation!
Så, det var kvartalsrapporten från Dovreflocken! Nu är det cirka fyra månder kvar av 2012, och jag hoppas att jag förutom att nå samtliga mål även kommer att kunna presentera en barndomsdröm för er, en dröm som jag har för avsikt att uppfylla när tiden är mogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar