Thinking about breeding and stuff.

I am just sitting in my sofa, looking at video clips on Youtube, reading about various breeds, and thinking. Breeding dogs is really a science, one should almost have Master degree or something in order to be a breeder.

Personally I have gone from hunting dogs, to Doberman, to Shar Pei and now, to my 2 White Swiss. I cannot recall that our hunting dogs had any particular problems, just sore legs and paws after many hours of hunting. They would not stop running, despite their aching legs; it was their life to hunt.

My Doberman was rather healthy, but suffered from pyometra and had to have a surgery which unfortunately made her incontinent and she had to be put down at the young age of six. She was losing her pride, and a Doberman without pride is not a happy dog.

My two Shar Pei’s I could write a book about: not only about their unique characters, but also about their diseases and troubles. I love the breed for their very odd way of being, they are not really like dogs compared to all other dogs I have had…maybe more like some weird cats mixed with aliens? :-) However, after my last love Bosse died, I decided never again to involve myself in a breed so domed due to the stupidity of humans – the breed has been destroyed and it will take decades to make it right again. I am sure there are some healthy Shar Pei’s around, and hopefully some careful breeding can make it right again.

So far, my two Whites have been healthy – knock on wood. The breed is rather healthy I would say, at least when compared with many other breeds. When I watch my two dogs running and playing, jumping around and just being powerful and healthy I think this is the way a dog should be. So full of life, no allergies, no pain, no aching ears, eyes or legs. I think the biggest danger to this breed is their beauty. A big, sparkling white dog running the show ring with pride – that’s a breathtaking sight!

But what if we forget about their true origin? What if we breed the most beautiful dogs, without taking into consideration their mind and mentality? What if the breed-standard change, and we get the modern German Shepherd look for example? No spine and no legs?

I should not worry about things like this (I tell myself) since we have some good breeders around. But I worry anyway. I would like to become a breeder myself one day, but when do you know you have a dog good enough?! For example, my own two – they are healthy (no known diseases and hips and elbows ok), and my male has a mentality that would tackle a nuclear war. But is he good enough? I would like him to have more engine when it comes to obedience, but he can track forever…am I the one who does not understand what triggers him at the obedience-training? Or, can a workingdog simply have an interest for tracking, but not for obedience and still be a good representative of the breed?

My female is one big engine. She can and will work forever if you ask her. She is healthy. But I would like her to have more courage. She is friendly and social to people, and to dogs she knows. Since I am the one who did not socialize her enough with other dogs at a young age I cannot blame her for being shy among dogs she do not know. But I would still like to see more courage in her. She is beautiful and fulfills the breed standard very well. But is she good enough? Can she, despite her weaknesses be considered a good representative of the breed?

I guess there are no facts or obvious answers…and I will probably forever wonder about those things. One thing is for sure though, health both in body and mind, should be a minimum requirement for all breeders around the world. Appearance should always come second. Have a look at this video clip, it is really food for thoughts!!!

Very well…that was my thought for the day. Goodnight everyone!

Julfirande // Christmas celebration

Inte så bra bild, men på juldagen så satt vi ute, eldade och bara myste. Och hundarna var naturligtvis med :-)
Not the best picture, but we had such a great time at Christmas Day, spending many hours around the fire with family and friends, and of course all the dogs!

Morgonhimmel på juldagen. Väldigt skönt att bara ta hundarna och gå i skogen en stund, där är det bara ljudet av vinden och fåglarna man hör. Jag är väldigt förtjust i min familj, men blir lite stressad om det blir för stojigt, då är det perfekt att gå på en promenad en stund :-)

The sky at the morning of Christmas Day. It is so nice to take the dogs for a walk in the woods. I love my family, but sometimes I get a bit stressed when we are many people at one place and then it is perfect to walk around in the silent woods for a while :-)

Hundarna njuter också av skogen!
The dogs also enjoy the woods!

Aslak och Bonni springer ikapp!
Aslak and Bonni having a race!

Pojkarna i mitt hjärta.
The boys in my heart.

Jag hoppas att alla ni har haft en lika trevlig jul som mig med familj, vänner och glada djur. Nu ser vi fram emot ett nytt år - vi har massor med planer!!

I hope all of you have had a great Christmas with family, friends and happy animals. Now we look forward to a new year - we have loads of plans!!!

Debut!!

Igår fyllde Aslak hela 6 månader!! Alla mjölktänder är borta, och han växer så det knakar.

Vi körde lite Golden Wagon med vitingarna och Aslak galopperade glatt vid sidan. Vi selade på Aslak och satt han tillsammans med klippan Strax framför vagnen. De första 2 sekunderna tyckte han skaklarna var lite konstiga - men sen såg det ut som han aldrig hade gjort annat!! Hans stora plym till svans vajade stolt och han drog så fint! En klockren debut med andra ord!

Aslak blir säkert en bra draghund om ett år. Nu får han bara "softa" på lite och vänja sig vid sele och drag utan att anstränga sig. Frågan är om det inte behövs en hund till för att få ett jämnt spann.... :-)

Leker fotostudio med mina supermodeller...// Playing photostudio with my supermodels...

Filosoferar lite....

Jag har funderat lite på det här med raser. Jag tycker det är så spännande att läsa om olika raser och deras egenskaper. Jag tror att många problem skulle kunna undvikas om vi som valpköpare läste på mer om rasen vi har förälskat oss i. För visst är det väl så? Man faller huvudstupa för en hund på grund av det ena eller det andra, och man vill så gärna ha just den rasen att man lätt tar på sig skygglappar för att det kanske inte är den helt ultimata hunden.

Jag hittade den här översättningen från den tyska standarden för vit herdehund på en sida om just denna ras. Jag tycker den är så bra formulerad att jag vill dela den med mina kära läsare :-)
En vit herdehund ska kännetecknas av ett öppet sinnelag, vara orädd och ha ett gott självförtroende. Han har en naturligt tillbakadragenhet inför främlingar men är aldrig skygg eller ängslig. Hans tillgivenhet för ägaren tillsammans med en nästan rörande fördragsamhet med barn gör honom till en idealisk familjehund, som ingenting högre önskar än att vara accepterad som en i familjen. I arbete är han villig och positiv till uppgiften. Hans sensibla karaktär kräver erfarenhet och inlevelseförmåga av föraren särskilt om det är fråga om att prestera resultat. Nervositet eller aggressivitet får inte finnas.

Jag tycker den stämmer ganska bra in på mina två vitingar. De två är känsliga individer med ett utpräglat behov av att tillhöra. Det är inte sällan hela husets innevånare befinner sig på ett par kvadratmeter - det är viktigt för de två med fysisk närhet. När det gäller främlingar går de gärna fram och kollar om det finns godis, bjuds det inte på något blir främlingen fort ointressant.
Den "rörande fördragsamheten" med barn har jag sett främst hos Strax, de få gånger vi träffar små barn. Han får liksom en annan blick när det är barn runt oss, man ser ett oändligt tålamod på nått vis...det är svårt att förklara faktiskt. Bonni blir jätteglad när hon ser barn, kanske hon någonstans kommer ihåg att hon lekte med uppfödarens småbarn?

Att det är sensibla hundar råder det inget tvivel om. Jag ser skillnaden på vitingarna och den lilla Malamuten. På gott och ont kan man säga. Aslak är mån om att passa in, men han kan också "skaka" av sig problem väldigt fort. Vitingarna blir mer upprörda om man kan kalla det för det, om vi tex är irriterade eller blir osams.

Jag med med en av "mina" första hundar -familjens Hamilton stövare.

Jag älskade den hunden!

Om jag sedan skulle jämföra mina vitingar med de två Shar Peier jag haft så skulle man nästan tro att det handlade om olika djurarter. Shar Pei är en väldigt speciell hund, förmodligen det mest egna djuret jag har haft. Samtidigt så är det nästan omöjligt för mig att säga hur Shar Pei är egentligen, eftersom de två jag har haft har varit så otroligt olika varandra, men ändå oerhört udda båda två :-)

Om Shar Pei kan man bland annat läsa: Rasens tidigare uppgift som vakthund finns kvar i dess arv, den vaktar gärna sin familj och sitt hem. Vissa är försiktiga och håller distans till främlingar. Rasen kräver därför tidig social träning för att bli en öppen och trevlig hund. Det “högdragna” sättet kan få omgivningen att tro att den inte är vänligt stämd, men en Shar-pei ska bara vara reserverad, aldrig aggressiv.

Tiken jag hade var inte alls tillräckligt socialiserad och var rädd för människor i stort sett hela sitt liv. Det blev bättre med åldern, och vi löste det så att hon inte behövde konfrontera människor om hon inte ville. Besökare fick inte klappa eller hälsa, utan låta henne bestämma när det skulle skapas bekantskap. Min hanhund Bosse, mitt livs största mirakel hittills, var precis tvärtom! Han ÄLSKADE alla oavsett. Jag har nog aldrig upplevt ett djur som så förbehållslöst antog att alla vara vänliga. Han vaktade huset, men klev någon över tröskeln så var de genast accepterade och välkomnades generöst.

Trots att man läser på om en ras kan man därför aldrig med 100% säkerhet veta vad man får, men man kan försöka begränsa ”skadan” kanske. Jag skulle tex. aldrig köpa en Shar Pei för att använda som räddningshund, även om det säkert finns individer av rasen som kan funka som det.
Just nu, just precis som mitt liv är nu, så tycker jag vit herdehund passar mig som handen i handsken. Det är en fantastisk ras, om man låter den vara sig själv och inte försöker göra den till något annat, tex en stenhård gråschäfer eller övervänlig labrador. Det är väl som precis allt annat här i livet tänker jag – man får ta saker som de är, då blir det som regel bäst :-)

Jag undrar vad jag kommer att ha för hundras om 20 år?! Eller om 30…om jag får leva så länge alltså. Jag blir nog en sån där tokig gammal tant som har ett koppel av skällande småhundar efter mig…eller så blir jag en enstöring som bor långt ut i skogen med några Tjeckoslovakisk Varghundar som stryker omkring och sätter skräck i bärplockare. Tjeckoslovakisk Varghund är en ras som jag är helt fantastiskt fascinerad av, utan att jag riktigt kan förklara varför. Men å andra sidan går inte mopsar av för en hacka heller :-) Tror nog att det kommer att bli några vitingar till…men tänk om man kunde ha ett par hundar av varje ras….

Jaja, det var mest lite filosofering och fundering kring det här med raser. Har ni förresten läst om Shiloh.....inte godkänd - jag vet...men jäklar vilka fina....

Lite mixade bilder från helgen som gick // Some mixed weekendpics

Fridaynight in la casa Johansson

Love is in the air.

Aslak going famous :-)

Aslak har blivit lokalkändis :-) Kolla Timrås hemsida, klubbtidningen nr 4 - sidan 23 :-)

Ett ovanligt inlägg.....

Det här inlägget kommer nog att kunna betraktas som ganska ovanligt för att vara publicerat av mig. Dels för att det är en bild av en hund som för bara några veckor sedan var en mycket målmedveten kattjägare, som högst sannolikt skulle ha bitit ihjäl en katt om hon fick tag i den. Men också för att jag, för ovanlighetens skull, har lagt mig en en debatt på Facebook.

Den debatten handlade om hundträning, och startade genom att en god vän delade en video med Ceasar Millan. Eftersom vi som debatterar är vänner så tycker jag det är ok, jag blandar mig väldigt sällan i debatter där folk skriver under alias - då försvinner vanligt folkvett fort och sånt vill jag inte beblanda mig med.

Hur som helst, debatten handlar om vad som är rätt och fel, och som i all hundträning råder det väldigt skilda meningar. Det som förundrar mig är att hundvärlden kan vara så in i bomben delad! Många står där på sin barrikad med fanan i topp och hyllar sin metod, för att den är den bästa som finns i hela världen!!!!!!!!!!! Inte sällan kommer dessa fanbärare med diverse argument som tex att just deras metod är dokumenterat den bästa, eller deras metod har gett si och så många lydnadschampions eller vad det nu må vara.

Ett av mina favorituttryck är att "det är en hårfin linje mellan mod och dumhet". Att vara fanbärare för en träningsmetod eller filosofi kan vara modigt, men inte helt ovanligt - det kan vara jäkligt korkat också. För vad gör man när den metoden inte visar sig fungera? Skyller på hunden, uppfödaren, barndommen, hundklubben, Jesus eller vem man nu hittar...för att slippa säga att här har jag verkligen gjort helt fel och den metoden jag trodde på fungerade inte. Kan man göra det, säga att man har misslyckats fundamentalt - ja då är man en stor människa.

Den metod som gör att hunden man har i sitt hem fungerar och är glad, den funkar väl bäst, eller? Jag blandar hejvilt alla dessa träningsfilosofier som finns. Kanske jag kan betraktas som vek eftersom jag inte står för någon bestämd träningsfilosofi, men den som tycker det har inget perspektiv. Jag lär mina hundar vissa moment genom klickerbelönningstekniken, samtidigt kan jag ta tag i mina hundar i nackskinnet och verkligen visa att måttet är rågat om de gör saker de vet inte är lov.

I dagens delade hundvärld så finns det två extremvinklingar - de som bara belönar positivt beteende och aldrig någonsin säger nej eller på annat sätt "straffar" hunden (jajaja jag vet att ordet "straff" är fruktansvärt för en del människor att läsa men ta ett valium då) och de som rycker, sliter, skäller och bestraffar hunden för att den inte beter sig som den ska. Båda dessa vinklingar kan ge väldigt farliga hundar. Vågat sagt av en amatör som mig, men jag menar hårdnackat att all extremism är farlig.

Om det inte vore för att konsekvenserna av vårat dåliga omdömme vore så katastrofalt så skulle jag inte orka ägna detta en tanke, men varje dag avlivas och omplaceras hundar för att vi människor, som ska vara det mest intelligenta djuret på jorden, inte är smart nog att förstå våra husdjur.

Vad som är rätt och fel när det kommer till hundträning är omöjligt att säga. Jag har haft förmånen att träna för några riktigt bra instruktörer genom mina år med hund, och de instruktörer eller träningskompisar som ofta får mitt fulla förtroende är de som säger: ok, vi får komma på vad som funkar för just din hund. Det är duktigt hundfolk det!
De som direkt får mig att bli väldigt skeptisk är de nyreligösa instruktörerna som säger: det här funkar på alla hundar!!! För precis som oss människor så är det individer vi har i våra koppel, och inget funkar på ALLA.
Frågan är väl - hur många hundar ska få sätta livet till innan vi inser att vi inte har 1 metod som funkar på ALLA hundar?

Som sagt, det är inte ofta jag debatterar och talar ut. Jag har som oftast inget behov av det. Men jag blev inspirerad av Facebook-debatten och tänkte att tja, varför inte.
Bilden som jag menar är ovanlig, den av Bonni och Tepen alltså, den är ett bevis för att det finns en lösning på de flesta problem. Några sa till mig; men herregud, hur törs du skaffa katt du som har Bonni. Jag sa: vi löser det.
Och jag har varken klickat eller slagit min älskade Bonnibull för att få fram det här resultatet, jag har enbart agerat dämpande, visat med kroppen att katten rör man inte, sagt några tydliga nej, och själv uppträtt mycket lungt och avslappnat. Och den här gången fungerade den metoden precis som jag hade hoppats. Nästa gång löser vi kanske ett problem på ett helt annat sätt.

Söndagsbilder // Sunday-pictures

Ordning och reda på morgonpromenaden. Kommendörkapten Strax i ledning, tätt följd av sina trupper.
Law and order at the morningwalk. Master Chief Strax leads his troops.

Busen har fått upp farten!
The gangster got some speed!

Snöviddens Aslak

Idag hittade vi en underbar skog att promenixa i, och äntligen lyste solen på oss!
Today we found a beautiful forest and we even got some sunshine! Finally!

Fruset vatten är ett mysterium för somliga :-)
Frozen water is really a mysterie to some :-)

Vackra väsen i skogen.
Some beautiful creatures in the woods.

3 vackra glada djur.
3 gorgeous happy animals.

Strax njuter solen.
Strax enjoying the sun.

Men vart tog den där rackarns valpen vägen?
Now where did that darn puppy go?

Min älskade.
My love.

Och så gick solen ner.
And then the sun went down.

Lill-chefen har hängt med på besök hos M och Aslak i helgen. Han tog raskt kommandot över ännu ett hushåll!
The boss. He came along to visit M and Aslak this weekend and very soon established the extra household as an addition to his kingdom.

Lördagsbus // Saturday fun

Bonni - herre på täppan..eller dam på täppan kanske man ska säga...

Bonni - on top of the world
Strax har intagit vargposition
Strax in his wolfposition

Förstöra is är skitkul!!

The icebreaker!

Nu ska vi se...visst var det så här man skulle stå på utställning va?

Lets see...this was the show-position right?

Kanske ett i-landsproblem...men vad gör man när man har man har FÖR många tennisbollar?? Det får ju bara plats en ju!!

Perhaps a luxury problem, but what to do when you have TOO many tennisballs??

There is only room for one!!

Tjena brudar, läget?

Wazzup chicks?

En hundflock som delar snö är enligt eskimåerna ett tecken på att stor rikedom ska ges till hundägarna. Eller ett tecken på törstiga hundar, beroende på hur man ser det.

A pack of dogs sharing snow to eat are, according to the Eskimos,a sign that wealth will be given to the dogowners. Or simply...a pack of dogs who are thirsty.

Kortpromenad....//Shortwalk

Mina älskade djur håller på att krypa ur pälsen! Jag har fått streptokokker och känner mig alldeles utslagen. Dåligt med sömn och ont i halsen har gjort att hundarna har fått noll aktivitet. Idag tog mitt dåliga samvete över och jag kämpade mig upp och ut. Släppte hundarna så att de fick härja av sig, och satt själv på en sten med kameran och försökte stå emot den kraftiga vinden. Hundarna blev nöjd, och jag blev utmattad.

My darling dogs have been sooo bored the last days, I am sick and have no energy what so ever. I got antibiotic and hopefully I will be back on my feats in a few days. Today my bad concious forced me up and out of the house. I went to a beach to let them run free and have fun, while I was sitting on a stone with my camera. The wind was so strong I didn’t last for long but the dogs seemed to be happy and I was exhausted.