Integration

Bonni har fått nya perspektiv. Katter kan vara mysiga också, även om de inte sitter i en trädtopp :-)

Bonni got some new perspective regarding cats, they can be cosy, even without the hunt :-)

Gårdagens träning och dagens planer! //Yesterdays training and the plans of today!

Bonni på platsliggning med Joker närmast, sen finfina border collien Cliff och så den supersöta lilla kelpien Kängan.

Bonni with her trainingbuddies Joker, the border collie Cliff and the little Australian Kelpie Kängan.

Jag och bullegullet. Hon är väldigt uppmärksam till min stora lycka.

Me and my darling Bullan. She is very attentative.

Så här fort går det när man leker med en border collie! Bonni var så glad efter träningen eftersom hon fått en ny och alldeles egen vän! Hon och Cliff lekte så fint tillsammans!

This is how fast it goes when playing with a border collie! Bonni was so happy after the training yesterday, she got herself a new friend and they played so well together!

Idag ska jag och Micael iväg för att lyssna på duktiga Barbro Börjesson som ska föreläsa om kontakt och relationer och hur man bygger samarbete med sin hund. Det blir säkert väldigt intressant!

Today me and Micael will go to a seminar and listen to a swedish instructor called Barbro Börjesson. She has many years of experience and she will talk about how to build a relationship with your dog, how to train and keep contact. I'm sure it will be very interesting!

Hoppsan Kerstin---//Jump around Kerstin ;-)

Himmel och hav vad jag är dålig på att uppdatera!! Dagarna bara försvinner, och nu är det ju mörkt hela tiden så jag kan inte ta några bilder heller.
Men livet flyter på i flocken, lilla Tepen Tykke har snart kopplat ett järngrep på gänget. Han går liksom runt och småhärskar och börjar ta sig väldiga friheter, som till exempel kolla i hundarnas matskål när dom äter.
Helgen som gick var den första helgen på vääääldigt länge som jag inte tränade hund överhuvudtaget. Jag fick nämligen besök av en kompis från Oslo och vi satt och pratade och drack rödvin hela helgen. Jättemysigt!
Igår åkte vi in till elljusspåret (eller lysløpe som det så fint heter på norska :-) på Södra Berget och gick prommis. Jag gick med Aslak, Strax och Bonni, och Jessan mötte upp med sin bedårande lill-Asta.
Bonni, jag och Jessan körde några budföringar också, det gick sådär. De två sista blev bra så jag var nöjd med det.
Ikväll är det tjejkväll för mig och Bonni - vi ska iväg och träna med Karin och Joker, och pojkarna får stanna hemma och se sport eller nått :-)

Ha en fortsatt trevlig dag gott folk!

Sorry for being such a lazy blogger, the time just disappears! It's too dark to take pictures now and everyday-life is busy but very nice.
My little kitten Tepen Tykke is soon the ruler of the pack and otherwise the packlife is solid and pleasant. Yesterday we took a walk with my friend Jessan and her puppy Rhodesian Asta. I walked with Bonni, Strax and Aslak and it works really well.
This evening its ladysnight, Bonni and I will go for some training, and the boys will hang out at home, watching sports or whatever boys do :-)
Have a splendid day everyone!

Välkommen TTJ //Welcome TTJ

Låt oss stolt presentera nyaste flockmedlemmen!
We proudly present our newest member of the pack!

Han är 18 veckor gammal och ska bära namnet Tepen Tykke Junior!
He is 18 weeks old and will be called Tepen Tykke Junior!

2011 blir 2012.

Tänk att det snart är år 2012! Vart tog det här året vägen liksom? Och vad har jag åstadkommit i år? Inte så mycket känns det som, i alla fall inte i synlig resultat-väg. Strax har gjort sitt MH och fått godkänt anlagsprov för viltspår och för tjänstehund, men det har ju inte blivit någon tävling som jag egentligen hade tänkt. Bonni har också fått godkänt anlagsspår och fått sitt första reserv cert på utställning. Hon blev också bästa juniortik på rasspecialen, men vi fick inget CK på grund av att hon verkade så osäker (vilket hon var!).

Min största prestation i år är att jag har fått Bonni att landa. Det får man inget intyg eller diplom för, men det känns otroligt bra i alla fall. Nu kan vi jobba målmedvetet med nya moment, och hon lär sig fort det lilla livet. Hon är fortfarande försiktig och långt ifrån den tuffaste hund jag haft, men den bästa med tanke på träningsviljan.

Eftersom hon inte har något som helst intresse av andra hundar eller människor blir det en enorm fokus på mig, vilket känns underbart när man tränar. Som träningen i måndags till exempel – vi sätter fyra hundar på planen, två på varje sida, går ifrån hundarna och alla fyra hundförare kallar in samtidigt vilket innebär att hundarna springer rakt förbi varandra. Bonni kommer som en kanonkula och har inte en tanke på att nosa, titta eller busa/bråka med någon av de andra hundarna! Strax skulle nog inte klara det då andra hundar (speciellt flickorna) är så otroligt spännande att han ofta glömmer bort mig.

Från att ha klättrat, hoppat, varit pipig och allmänt virrig kan nu Bonni sitta vid min sida och bara vänta. Står vi länge och pratar på lydnadsplanen så lägger hon sig och slappnar av helt. Det som jag blir så fascinerad över är hennes hastighet – hon kan gå från helt avslappnad till 110% på, och det gör hon på en hundradels sekund bara jag påkallar hennes uppmärksamhet. Hennes stora problem tidigare i år var att allt var så roligt att det kokade över. Nu är allt roligt, när jag säger att vi ska ha roligt. Det tycker jag är ett enormt framsteg!

Strax fortsätter att vara sitt stabila, stora, snälla Ferdinand jag. Han gillar att softa runt, och är nog Bonnis stora trygghet här i livet. Han har två gånger under årets gång uppvisat vad det innebär att vara vakthund, och det har han gjort på ett mycket bra sätt. Två gånger har han bestämt förbjudit två personer att kliva över tröskeln, tills vi har sagt att det är ok. Han blockerar helt enkelt ingången och visar väldigt tydligt att personen inte ska ta ett steg till. Om någon ringer på, knackar eller han hör ett ljud så skäller han, tills jag säger ”tack tack”. Då överlämnar han till mig att avgöra vad som ska kollas upp och inte. Säger jag välkommen in, eller att det inte är någon fara, ja då gillar han bara läget och är glad för att få besök. Jag har aldrig haft en hund som har vaktat på ett så tydligt och tryggt sätt förut.

Nu ser vi fram emot 2012 och har redan börjat planera lite smått. Med Bonni hoppas jag att jag kan tävla i lydnad, och att hon klarar sitt MH. Som det ser ut nu så vet jag inte om hon är skottfast, hon verkar vara det ibland konstigt nog. Det är ett stort minus om hon inte klarar sitt MH för det innebär ju att jag inte kan tävla i bruks, och inte heller viltspår.
Vi ska träna på utställning också, jag har anmält mig till en handlerkurs i februari med FCI domaren Gerard O’shea.
Med Strax så hoppas jag att vi kan ta titeln Svensk Viltspårschampion, och vi kommer att ställa ut i Norge några gånger. Han saknar ju ett litet norskt cert, sen är han Norsk Utställningschampion! Jag kommer naturligtvis att ställa ut Bullan i Norge också, när jag ändå är där. Har jag tur får jag ställa ut en väldigt snygg ung man vid namn Aslak också :-)

Tja, det var en liten uppsummering av året som gått, och lite framtidsplaner för gänget.

Rallypartykatt....

I helgen åkte vi norrut för att umgås med familjen. Vi var spänd av förväntan eftersom Bonni skulle få stifta bekantskap med katten Holmfrid. Jag tänkte att om alla hundar som är van Holmfrid, det vill säga Molly, Bee och Strax fick gå runt omkring och bara vara, ja då skulle ju Bonni se att den där lilla filuren som rasslar runt inte är något man jagar. För Holmfrids och familjefridens skull hade jag koppel på Bonni. Hon tyckte katten var otroligt spännande, och eftersom han går runt och liksom chefar blev hon lite konfundrad....det är ju sånna där läskiga småkryp som man kan få upp i en trädtopp bara man får fart! Efter första närkontakten, där Holmfrid väste till rejält dalade Bullans intresse aningen, och snart kunde hon också få vara lös - utan att mumsa i sig det lilla kattebarnet! Det gick jättebra! Holmfrid rockar!!

Är det familjemiddag så är det. Alla får vara med.
Familydinner it is, everyone participates.

Idag provade vi på rallylydnad för första gången. Det verkar vara en rolig sport och kanske något för Strax och mig. Jag var lite trött idag, och så blåste det kallt - trött och kall är ingen bra kombination så jag hade inte så mycket att ge. Men det verkade roligt iallafall :-)

Om jag ska uppsummera helgen så har det stiftats nya bekantskaper (och jag vill ha en egen katt nu när jag såg att det faktiskt gick så bra), vi har varit på en lång underbar skogspromenad, ätit en god middag med förträffligt sällskap och provat på rallylydnad. Inte så illa, eller hur? :-)

Hoppas ni har en skön söndagskväll allesammans! Själv tror jag bestämt att det står popcorn på schemat nu :-D

Om träning..../About training....

Idag tränade jag lite lydnad...Bullan håller på och vimsar runt med apportbocken. Sist gick det ganska bra, idag gick det lite sämre. Efter träningen tänkte jag kolla lite olika tips så jag sökte på Youtube. Där finns det många videoklipp angående apportering, men jag blir så ledsen när jag ser en del. Människan kommer på tusen olika metoder att träna sina hundar på, och många av dem är inte alls trevliga. Några sätter en snara runt benet på hunden och rycker till om den släpper, några vrider om öronen på hunden, ja det finns tusen olika tortyrmetoder tydligen.

Om jag så ska träna apportering hela Bonnis liv så kommer jag aldrig aldrig att använda mig av en metod som gör att hon apporterar för att slippa smärta eller obehag. Jag ska inte förmänskliga mina hundar och säga att dom är mina jämlikar, men de förtjänar att behandlas med värdighet!

Jag tror inte det finns något här i världen som gör mig så upprörd som djurplågeri, och att träna en hund med plågsamma metoder är egentligen inget annat än djurplågeri. Om Bonni aldrig lär sig apportering så lever jag heller med det, än vetskapen om att jag har lärt henne med tvång. Och om jag plötsligt skulle sluta blogga så har jag blivit inlåst för tid och evighet...kommer jag någon gång i kontakt med en "instruktör" som visar mig dessa tvångsmetoder kommer det nämligen att finnas en "instruktör" mindre ganska snart.

Today me and Bonni trained some obedience. We have some figuring out to do regarding fetch and hold...she is very happy to fetch but does not want to hold for very long. After the training I looked for some good advice at Youtube. There are several vidoeclips regarding the subject, and so many of them show how to force a dog how to do it :-( Humans have developed thousands of thousands of methods, among them twitching the dogs ear, pulling its legs if the let go....so many ways to torture a dog - it makes me so sad to watch!

If it takes me and Bonni a million yeras to learn it, so be it - I will never ever force my dogs to learn a new behavior. I will not humanize my dogs saying they are equals, but I will for sure always treat them with dignity and respect.

If I suddenly would stop writing on my blog I might have stumled upon a "dogtrainer" using such methods...there would swiftly be one less "dogtrainer" in this world and I would be locked away for many years to come. Training a dog with force and pain is not dogtraining, it is animal cruelty and nothing makes me more upset than that!

Lite bilder från morgonpromenaden...// Some pics from our morningwalk

En alldeles vanlig vardagsuppdatering.

Livet tuffar på i flocken. Tänk vad vardagen kan vara vardaglig liksom. Man jobbar, äter, tränar hund och sover. Det är liksom det man hinner med. Igår skulle jag egentligen bada mina två djur, men hann inte riktigt med det. Jag borstade ur pälsarna rejält och hundarna tycker det är jätteskönt. Tror bestämt att det blir en spa-dag på söndag med både kloklippning och bad. Men söndag förmiddag har vi andra planer – jag ska kolla in konceptet rallylydnad! Det är ett gäng som verkar sugna på att starta upp en träningsgrupp, och nyfiken som jag är så måste jag hänga på. Kanske det är det Strax ska ägna sig åt? Sån där vanlig lydnad är ju såååå tråkigt enligt honom…speciellt om det finns andra viktigare saker att ägna sig åt som tex. fina flickor eller spännande lukter. Han har liksom lite högre krav än att bara trava runt och göra saker korrekt, det ska vara tjo och tjim och väldigt roligt. Bonni å andra sidan tycker lydnadsträning är jätteroligt, man får ju tennisbollen med jämna mellanrum! Vi får se vilken av de två som eventuellt blir min rallyhund.

Aslak växer så det knakar, han väger nu 27 kilo och är en väldigt glad och harmonisk ung man. Rumsren och jätteduktig, en liten buse som fortfarande tappar mjölktänder och trots sin storlek fortfarande är en riktig valp. Han blir gosigare och gosigare också, och tycker det är toppen om alla ligger i en stor hög och kramas i soffan. Tror bestämt att jag måste ha en större soffa snart…Det är så roligt att se hur bra de anpassar sig efter varandra. Det har verkligen blivit en liten flock. När Aslak inte har varit hos oss på ett par dagar så sprudlar alla tre av glädje när de återförenas. Jag tror att Aslak tycker att Strax och Bonni är coolast i hela världen! Dom är ju så stor och vuxen liksom :-)

Dagens enda bild är det Micael som står för - Aslak med fanan i topp :-) För övrigt meddelar Aslak att han har fått ett nytt halsband som han är jättestolt över :-)

Om vi har tur och får till det så blir det visst samling hemma på byn nu i helgen. (Om inte min underbara bil väljer att sluta vara underbar...växellådan spökar...och bil nr. 2 läker olja helt enligt principen allt på en gång :-( Men om vi tar oss norrut blir det en härlig hög med djur, och katten Holmfrid får nog söka skydd i ett eget rum….Bonni tycker nämligen att katter ska sitta i en trädtopp. Om Aslak följer med får han glädjen av att möta tant Brun aka Molly och den bosniska terroristen Bu aka Bee2, samt Holmfrid då…Om ni inte visste det (mamma och pappa alltså) så kan ni ju redan nu börja förbereda massa mumsig mat till era begåvade döttrar med bihang :-D

Vad är väl en bal på slottet...// And Bonni is back....

Idag var det träning igen. Med Bullan. På väg till träningen planerades det, både en plan A, B, C och D. Skulle hon vara sitt värsta, eller sitt bästa jag? Det finns nämligen bara två lägen på det djuret. Alldeles alldeles underbar, eller raka motsatsen. Oftats, tack och lov, så är det det mest underbara djur jag någonsin tränat. Kanske det är därför jag blir så oerhört besviken när det går dåligt...

Men idag var hon sitt bästa. Sitt ultimata, lyhörda, lättlärda jag som kan studsa av glädje men ändå vara fokuserad. Jag kunde träna efter plan A hela kvällen :-) Vi tränade främst på ingångar, apportering, position, lite läggande under gång samt några hopp.

Att ha en hund som lär sig med ljuset hastighet är sjukt roligt, samtidigt som det är väldigt svårt. Läggande under gång har vi haft till 99%, men så har jag råkat belönna lite för tidigt, vilket direkt har gett en effekt. Nu lägger hon sig halvvägs. Det var ju då hon fick en belönning så då är det ju så man ska göra....jaja, vi putsar på så blir det nog finfint snart igen.

Vi fick en riktigt fin träning, inte bara på grund av Bonni men på grund av att vi blev uppdelade i två grupper. De fyra trygga hundarna fick träna på täta passeringar, inkallning med två hundar samtidigt - förbi två andra sittande hundar, och platsliggning under så trygga förhållanden man kan ha det. Det kändes otroligt skönt, och jag kunde bara njuta av tillvaron. De otrygga hundarna fick träna med en annan instruktör lite längre bort. Jätteskönt! (Jaja, jag vet att jag kan framstå som egoistisk, och det är nog alldeles riktigt - jag är en egoist när det handlar om hundträning)

Kort och gott - idag satt jag med ett stort leende hela vägen hem från träningen för idag var det alldeles alldeles underbart.

Today it was obediencetraining on the schedule. With Bonni. I made about 5 back up plans on my way to the training. Would she be her very best, or her very worst? There are only two levels for Bonni. She is a dream come true, or your worst nightmare. Nothing more, nothing less. Luckely her most common state is "a dream come true".

Tonight she was at her very best, again. She is outstanding, wonderful, attentative, focused, happy...everything a dog can be.

It is a pleasure training a dog that learns with the speed of lightning, and a challange de luxe. Bonni learns everything, both right and wrong equally fast....it's a great learning experience for me!

Godkänd // Approved

Idag gick Strax och Bonni viltspår, anlagstest. Båda två spårade finfint. Bonni spårar mycket metodiskt och spåret tog 16 minuter, hon tappade bort sig lite vid bloduppehållet men jobbade sig tillbaka. Totalt fick hon 37 poäng.

Strax var oerhört ivrig i spåret idag, och hade lite för högt tempo men utförde jobbet väl. Hans spår tog 11 minuter och han fick totalt 35 poäng. Maxtid för ett anlagstest är 35 minuter (tror jag...eller var det 40 minuter?) Därmed är båda hundarna godkända för att starta så kallade öppna spår. Vi är jättenöjd och det firades med ett grisöra per hund :-)

Today Strax and Bonni made the entry test for bloodtracking. Both dogs where tracking very well. Bonni is very methodical when tracking and she needed 16 minutes to complete the track. She lost it once but worked her way back. In total she got 37 points.

Strax was very eager on the track today, and held a rather high tempo but did a good job. He needed 11 minutes to complete his track and received 35 points in total. I think maximum time for the test is 35 minutes. Both dogs where approved, meaning we can start so called "open tracks" now. We are very pleased and celebrated with some tasty pigears :-)

Himmel och helvete //Heaven and hell

Idag åkte vi för att träna på klubben. Det är en träning jag helst skulle ha varit utan. Bonni, som har visat sig vara skottfast flera gånger, skulle få prova platsliggning med skott. Plötsligt reagerar hon väldigt på skotten, och kunde inte alls ligga kvar lugnt och fint :-( Hon som har lekt alldeles i närheten av en skjutbana där det sköts med typ älgstudsare, och vid flera tillfällen varit på klubben när det har skjutits. Aldrig har hon reagerat så starkt som idag. Hon har tittat upp vid något tillfälle, men sedan ignorerat skotten....men inte idag alltså.

Sedan var hon tillbaka på ruta ett kan man säga. Om det beror på skotten eller andra faktorer (hennes favoritmänniska och bästa lekkamrat var där bland annat), eller en kombination, det vet jag inte. Hur som helst så var träning utesluten. Hon var flamsig, pipig, okoncentrerad. I somras hade hon någon form av stress- och spökperiod, då var hon nästan omöjlig att ha att göra med, och definitivt inte mottaglig för träning. Och idag, simsalabim, så var hon där igen.

När jag sitter i bilen och är på väg till träningen så laddar jag mentalt och går igenom de moment jag tänker träna. När då ingenting fungerar som jag hade tänkt mig så känns det som en rejäl käftsmäll. Min älskade Bullebullan kan vara rena himmelriket att träna med, och oftast är hon det. Lyhörd, signalkänslig, oerhört "på" och enormt lättbelönnad. Och så kan hon vara rena rama helvetet. Stressad, pipig och fullständigt omöjlig att göra något med. Något som hon inte har varit på länge nu, och som jag trodde vi hade tränat bort. Det är oerhört frustrerande. Dagens träning fick därför bli - sitt still och var tyst.

Jag försökte ladda om och tog ut Strax för att träna - möjligtvis kände han att jag var frustrerad - han var på en annan planet idag. Så kan han vara, och är det lite för ofta. Han följer fint med när jag går, men svänger jag helt om så är han inte med - vilket visar att han egentligen inte är helt på. Han sitter gärna och luktar efter de andra hundarna, kliar sig, hittar något på backen...gör allt annat än att visa att han vill träna.

Eftersom jag insåg att jag inte var någon bra hundförare idag (faktiskt riktigt urusel) så blev det inte någon träning alls. Ingen ide att förstöra mer än att bygga upp. Och hundarna ska inte drabbas av min frustration. Det är ju jag som gör fel. Hundträning kan verkligen vara både himmel och helvete.

First of all my dear non-swedish-friends, sorry for posting only in Swedish lately. Sometimes I am too exhausted to write in any other language then my mother-tounge.
I have been training some obedience lately, and Bonni has been wonderful to work with. Today however, she was not. On several occasions she has proved she's not afraid of gunshot, but today she reacted strongly.
She can really be fantastic to work with since she is so easy to please - she just have to know that I am carrying the tennisball and she could walk through fire...she is 100% focused, and so glad to work. That's her most common behavior. But today, after the gunshot, she was back in her worst form. This summer she had some sort of "oh I'm so scared of everything and there are ghosts everywhere" time, and she was stressed out about nothing and everything. We have been training a lot to make her calm and focused, and I thought we made it....but today she was back at square one :-(

I became frustrated and disappointed, and decided not to train at all with her. I am the one doing all the mistakes, she should not be punished for it. So, I put her back in the car, and took Strax for some training. What does the man in my life decide to do then?! Well, not making me happy, thats one thing for sure.
He was totally unfocused, only interested in the other dogs, finding all sorts of interesting things to look and smell at.... Since I was frusterated already before I started with Strax, I realized how terrible I was as a dog-owner/trainer and I just put him back in the car. Strax is hard to read, but I am sure he felt I was upset, long before I asked him to heel. I do not wish to be a bad trainer, but today I was useless, and my dogs deserve better. Working with dogs can really be both heaven and hell.

Funderar och tränar.

Jag funderar och funderar....jag har tydligen lyckats lära Bonni något alldeles tokigt. Hon är övertygad om att apportbocken är något man ska ta upp och spotta ut - på en hundradels sekund. Nu måste jag lära om...men kommer inte på hur!
Jag funderar vidare på hur jag ska vända detta, för glädjen och intensiviteten vill jag gärna ha kvar...men det måste ju göras riktigt.

Snart är arbetsveckan över och helgen väntar! Strax och Bonni ska få gå anlagstest för viltspår på söndag, det blir jättespännande! På lördag ska jag försöka hälsa på min gamla mormor, men vi får se hur det går med den saken - bilen mår nämligen inte helt bra så frågan är om jag törs köra lite över 20 mil. Det är nog något med växellådan och det verkar bli en dyr affär :-(

I måndags tränade vi på löpbandet och lydnad i tv-rummet och avslutade med en lång promenad.
Igår var det brukslydnadskursen, och för att vara alldeles uppriktig så är det med blandade känslor jag tar upp mina hundar på planen. Det är 3 av 7 hundar som är mycket ostabila och ständigt gör utfall. Det är stress, osäkerhet och gudarna vet. Det är jobbigt att se, och rädslan att bli attackerad gör att det är svårt att fokusera på egen hund. Jag skriver aldrig något negativt om andra och hur de tränar sina hundar, och det menar jag inte att göra nu heller, men jag kan inte förneka att jag faktiskt är rädd att det ska bli skador. Bitskador är en sak, oftast går det att sy ihop, men den mentala skadan en attack kan ge kan ta oerhört lång tid att läka. Det har hitills varit 2 slagsmål, och jag kan bara vara glad att inte mina har blivit attackerade. Jag har funderat på att hoppa av, men vill ju så gärna träna...det är ett svårt beslut.
Varje gång jag går upp på planen ökar pulsen och jag känner mig orolig, det är ett under att mina hundar faktiskt jobbar under dessa omständigheter.

Och visst, jag vet - man kan aldrig försäkra sig till 100% att det inte händer något när flera hundar vistats på samma plats, men just på den här kursen känns det som att risken är övervägande. Att jag i tillägg vill ha valuta för mina 1000 kronor som kursen kostade gör också att jag vill fortsätta. Usch vad kluven jag är just nu. Jag får fundera vidare.

Ikväll tog vi en sväng in till centrum och gick på stadsvandring samt tränade lydnad på torget. I dessa mörka hösttider är torg en utmärkt plats! Allt är upplyst och folk passerar till fots och på cykel, nykter, berusade, glada, hundrädda - alla möjliga individer som fungerar som utmärkt störningsmoment! Jag är väldigt glad för att mina hundar inte bryr sig specielt mycket om andra människor. Som tex när jag sätter Strax på torget, går 20-30 meter bort för att göra en inkallning, och några pojkar visslar och ropar på han - hade han haft ett finger så hade han visat killarna det :-) Han ignorerade pojkarna så totalt att man skulle tro att dom var gjord av luft! Han satt lugnt och tryggt kvar, och kom som en kanonkula rätt in på sin plats vid min sida. Det är min kille det :-)

Nepp, nu ska jag fundera och filosofera en stund, sen kommer nog John Blund som ett brev på posten.