2011 blir 2012.

Tänk att det snart är år 2012! Vart tog det här året vägen liksom? Och vad har jag åstadkommit i år? Inte så mycket känns det som, i alla fall inte i synlig resultat-väg. Strax har gjort sitt MH och fått godkänt anlagsprov för viltspår och för tjänstehund, men det har ju inte blivit någon tävling som jag egentligen hade tänkt. Bonni har också fått godkänt anlagsspår och fått sitt första reserv cert på utställning. Hon blev också bästa juniortik på rasspecialen, men vi fick inget CK på grund av att hon verkade så osäker (vilket hon var!).

Min största prestation i år är att jag har fått Bonni att landa. Det får man inget intyg eller diplom för, men det känns otroligt bra i alla fall. Nu kan vi jobba målmedvetet med nya moment, och hon lär sig fort det lilla livet. Hon är fortfarande försiktig och långt ifrån den tuffaste hund jag haft, men den bästa med tanke på träningsviljan.

Eftersom hon inte har något som helst intresse av andra hundar eller människor blir det en enorm fokus på mig, vilket känns underbart när man tränar. Som träningen i måndags till exempel – vi sätter fyra hundar på planen, två på varje sida, går ifrån hundarna och alla fyra hundförare kallar in samtidigt vilket innebär att hundarna springer rakt förbi varandra. Bonni kommer som en kanonkula och har inte en tanke på att nosa, titta eller busa/bråka med någon av de andra hundarna! Strax skulle nog inte klara det då andra hundar (speciellt flickorna) är så otroligt spännande att han ofta glömmer bort mig.

Från att ha klättrat, hoppat, varit pipig och allmänt virrig kan nu Bonni sitta vid min sida och bara vänta. Står vi länge och pratar på lydnadsplanen så lägger hon sig och slappnar av helt. Det som jag blir så fascinerad över är hennes hastighet – hon kan gå från helt avslappnad till 110% på, och det gör hon på en hundradels sekund bara jag påkallar hennes uppmärksamhet. Hennes stora problem tidigare i år var att allt var så roligt att det kokade över. Nu är allt roligt, när jag säger att vi ska ha roligt. Det tycker jag är ett enormt framsteg!

Strax fortsätter att vara sitt stabila, stora, snälla Ferdinand jag. Han gillar att softa runt, och är nog Bonnis stora trygghet här i livet. Han har två gånger under årets gång uppvisat vad det innebär att vara vakthund, och det har han gjort på ett mycket bra sätt. Två gånger har han bestämt förbjudit två personer att kliva över tröskeln, tills vi har sagt att det är ok. Han blockerar helt enkelt ingången och visar väldigt tydligt att personen inte ska ta ett steg till. Om någon ringer på, knackar eller han hör ett ljud så skäller han, tills jag säger ”tack tack”. Då överlämnar han till mig att avgöra vad som ska kollas upp och inte. Säger jag välkommen in, eller att det inte är någon fara, ja då gillar han bara läget och är glad för att få besök. Jag har aldrig haft en hund som har vaktat på ett så tydligt och tryggt sätt förut.

Nu ser vi fram emot 2012 och har redan börjat planera lite smått. Med Bonni hoppas jag att jag kan tävla i lydnad, och att hon klarar sitt MH. Som det ser ut nu så vet jag inte om hon är skottfast, hon verkar vara det ibland konstigt nog. Det är ett stort minus om hon inte klarar sitt MH för det innebär ju att jag inte kan tävla i bruks, och inte heller viltspår.
Vi ska träna på utställning också, jag har anmält mig till en handlerkurs i februari med FCI domaren Gerard O’shea.
Med Strax så hoppas jag att vi kan ta titeln Svensk Viltspårschampion, och vi kommer att ställa ut i Norge några gånger. Han saknar ju ett litet norskt cert, sen är han Norsk Utställningschampion! Jag kommer naturligtvis att ställa ut Bullan i Norge också, när jag ändå är där. Har jag tur får jag ställa ut en väldigt snygg ung man vid namn Aslak också :-)

Tja, det var en liten uppsummering av året som gått, och lite framtidsplaner för gänget.