Bildbevis och tatuering

Jahapp då var det dax för en uppdatering från Dovreflocken. Alla individer mår i stort sett strålande, Bosse har problem med en sprucken trampdyna men är annars i fin form.

Tänkte kanske ni ville ha bildbevis på Strax eminenta kompetans, så här ser ni diplomet...fin handstil instrukören har, eller hur?

Och så några bilder på Mumlet, den uppmärksamma ser att hon har fått en tatuering i örat! Hon har microchip också, men det syns ju inte :-D

Sist vi vägde Mumlan så vägde hon 2.8 kilo och jag tror inte hon blir så mycket större. LillMumlan - hon är världens trevligaste katt!

Tjingeling

Nu tuppar vi runt

Strax är sprickfärdig av stolthet idag! Han har nämligen fått sitt allra första diplom!! Jo det är helt sant - ett helt eget diplom för sitt deltagande på valpkurs! Nu blir det fram med guldrammen säger jag bara! Bosse har så många redan, från spårkurs och sånt, så han var inte så imponerad men gratulerade hjärtligt :-D

Imorgon fyller Strax 6 månader!! Då blir det kalas!

Hej hopp

allt gick så fort...

Varför har dygnet bara 24 timmar?? Det skulle liksom vara bättre om det var 48x7. Tänk vad många saker man skulle få gjort!
Helgen skulle vara ännu längre...

Hur som helst - man får inse sin styrka, och ändra det man kan, och styrka att inse vad man inte kan ändra. Helgen gick åt till 16 timmars teorikurs och 5 timmars bilkörning och angenämt besök från södra Norge och stormiddag för 7 personer på lördagkväll. Vi hade till och med en liten bebis på besök, och han var så fridfull att han knappt märktes, väldigt trevligt litet barn. Kanske för att när jag kom hem från kurs så skulle han sova, och innan han vaknat så hade jag åkt.... Jag hann till och med att sova ett par timmar själv. Stenhård prioritering här i huset med andra ord.

Kursen jag gick var jättebra, organisationskurs - kanske det inte låter så spännande men det är ganska kul att lära sig hur en organisation ska fungera, vara uppbyggd, ha för slags regler, tänka på....nu snackar vi hundklubbar och sånt alltså.

Strax fick följa med på dag 2, men det var inte så spännande då det blev mycket tid i bilen. När vi hade lunch gick jag på promenad med han. Tyvärr blev han attackerad av en schäfertik som kom springande utan förare, Strax blev ganska rädd, men det gick inte hål någonstans. Jag blev fly förbannad. Har man en hund som inte är trygg så har man den inte lös, ska det vara så jä...svårt att fatta?! Jag kollade igenom Strax men upptäckte inga skador så vi lekte lite och det verkade som han glömde bort det ganska fort.

Efter en så "händelseslös" helg (i Strax ögon alltså) så har han byggt upp en energireserv som skulle kunna försörja hela Norge med ström i ett år. Som tur är ska min kära ut och jogga, och tar då med sig det lilla monstret ut. Disaster management tror jag man kallar det på engelska.

Jag och Bosse ska passa på att ha en liten mysstund alldeles för oss själv, eller ja...Mumlan får ju vara med om hon vill. Och så ska jag förbereda mig inför kommande helgs stora äventyr - nämligen Hvit Gjeterhundsklubb första generalförsamling ever! Det är jättemycket att göra, men hur spännande som helst och jag tror verkligen att vi kommer att få en jättefin rasklubb. Det finns ju så många engagerade människor som tycker om vår vita herdehund!

Jag bockar och bugar

inför världens alla fotografer som fotar vilda djur i djungeln, på savannen, på taigan....alla fina bilder vi ser i naturprogram, National Geographic är egentligen konst av yppersta klass. Själv tänkte jag ta några porträttbilder på mina (relativt) tama djur, inomhus dessutom. Nedanför ser ni resultatet....

Tja...det var 2 av 35 bilder...resten ser ungefär så här ut:

Phew...det är inte lätt! Men vi försöker igen, och igen, och igen...en vacker dag tar jag den perfekta bilden. Kanske det får bli av en sovande hund, men jag ska ta den...

Cheerio!

Mumlans kvällsvanor

Våran kära lilla Mumlan har lagt sig till med vissa vanor nu. Hon kräver bland annat mat på ett väldigt bestämt sätt, och så går hon lägger sig vid 23 tiden, med eller utan oss. Hon vill gärna vara ute så länge som möjligt, men hon kommer oftast när vi lockar på henne.

Mumlan har gjort kväll. Här med sällskap

Och så "kvällsnytt" så klart. Varje kväll samma sak. Ljusrampen är varm och skön att ligga på när ljuset har stått på hela dagen, och så är det ju gratis underhållning också!

Mumlan är nu steriliserad och måste vara inne i en hel vecka, det är inte så populärt och hon går runt och är lite småfrustrerad. Men hon är fortfarande extremt kramig, sover bredvid mig, nästan på kudden, hela natten. Vid 4-5 tiden på morgonen får hon en gos-attack och då vaknar man av att hon står och trampar på en, och stryker sig mot ansiktet. Hur trött man än är så är det trevligt. Vi brukar kramas en stund och sen somnar hon igen. Och det gör jag också :-)

Världens bästa hundar är mina :-D

Det finns en sak här i världen som man kan skryta obegränsat med, och det är om sina hundar!! Visst har jag rätt? Om inte, så säger jag bara what ever - jag skryter så mycket jag vill om mina hundar!! Iallafall här, på min alldeles egna blogg :-D

Och här kommer alltså skrytet då:

I söndags så var vi ute och tränade spår. Jag la två spår för en som heter Åse och hennes hund Jazz, och hon la två spår till mig och Strax.
Strax gick jättefint, trots att det var ganska besvärligt område - massa stigar, folk som plockade svamp, och i Maridalen där vi höll till är också alla andra brukshundar en solig söndag...så det fanns nog mer än ett spår där vi gick.

Jazz hade inte sin bästa spår-dag, och missade ett föremål som jag hade lagt ut (en gammal strumpa med lite godis i). Vi packade ihop våra grejer och Strax och Jazz fick leka, dom leker väldigt fint med varandra.

Efter träningen var det Bosses tur att gå på skogspromenad och jag tog med mig båda hundarna och gick in en på en stig. Efter att vi hade gått ca. 30 minuter närmade vi oss området där vi hade lagt spår flera timmar tidigare. Strax försvann och var borta länge. Jag trodde han hade hittat en kompis eller nått, och gick vidare.
Efter en stund blev jag lite orolig, och ropade. Väntade lite och ropade igen. Då kommer Strax, i full galopp genom skogen, med min gamla strumpa i munnen!!!

Han hade hittat mitt spår, tagit med sig strumpan och kom apporterande med den tillbaka!!! Vi har ju precis börjat träna på att han ska ta med sig saker han hittar i spåret och ge dem till mig. Nu hade han alltså inte bara hittat mitt spår, men sprungit minst 3-400 meter med "apporten"!

Hur stolt tror ni att jag blev på en skala från 1 till 100000?! Jo typ 200000!! Vi öppnade strumpan tillsammans och Strax fick äta upp godiset, sen log jag hela vägen tillbaka till bilen.

Nedanför ser ni bilder av Strax och Jazz vilda lek!!

Tillbaka på gamla jaktmarker

I dag skulle jag köra P till flygtåget på morgonen, och passade på att åka vidare till andra sidan stan där vackra Bygdöy ligger. När vi bodde nere i stan brukade jag åka dit och jag har många fina minnen från tiden med Skrynklan därifrån. Hon tyckte väldigt mycket om att gå där. Jag saknar henne varje dag och varje promenad.

Här kommer några bilder från morgonens promenad.

Bosse klättrar lite

Vadå, är badsäsongen slut?

Det är sååå kul att springa i vattnet, tycker Strax. Bosse tycker det är bäst att försiktigt svalka tassarna, annars kan det ju skvätta vatten på kroppen.

Det blev mycket spring, och en lång skön vila efteråt.

Med utsikt till Hovedöya.

Strax jagar en kråka.

Ha en finfin helg allihopa.