Mål nr: 1 med Lexi är att bygga. Både muskler och självförtroendet ska nå nya höjder! Och som ni ser så gör hon så gott hon kan! Om hon får ca. 50% av den muskelmassa som Bonni har så blir vi jättenöjda. Eftersom hon är så otränad som hon faktiskt är så får vi ta det väldigt försiktigt så att vi inte drar på oss några skador. Ett steg i taget.
Vi står även som reserv på ett MH i september, så vi får se om det blir något av det.
Bonni (Pluggen, Draken, Bullan...kärt barn....) älskar sin fys-träning så den ska vi fortsätta med så länge hon vill och orkar! Hon ska även ut i spårskogen och förhoppningsvis erövra sitt tredje första pris, och därmed även hon bli viltspårchampion. Sen har vi anmält oss till Lk1 i början av augusti. Målet är att ta 2 första pris till så att vi får Lydnadsdiplom 1 (LP1), det skulle vara fint tycker vi :-) Så satsar vi på lydnadsklass 2 nästa år. Vi vill nå ända till Elit....jag vet att Bonni har kapaciteten, frågan är bara om jag har förmågan....det får visa sig :-)
Och så har vi den här stolta unga mannen då! Vi har nu njutit av att ha nått ett mål, att bli viltspårchampion! Hans championrosett har fått en hederplats i bokhyllan och självklart är den upplyst med en spot :-)
Nu är det dax att sikta på nya mål, vi har anmält oss till Hundefestivalen i Trondheim, och det innebär två utställningar på en helg. Har vi turen med oss, och får en domare som är förnuftig ;-) så får vi med oss ett cert hem, och därmed en norsk utställningschampion. Det sista certet ska visst vara det allra svåraste att få sägs det, så vi har inte några jätteförväntningar, men det skulle vara sjukt kul!
Vi ska även försöka gå ett viltspår eller två i Norge under hösten, så får vi se om vi inte kan toppa med en norsk viltspårchampion i år också :-D Att gapa efter 3 championtitlar på en sommar kan nog uppfattas som ett visst mått av storhetsvansinne - men jag är ju inte särskilt objektiv när det gäller Strax. I mina ögon är han en helt fantastisk hund, och värd varenda championtitel i världen!
Skulle det dyka upp ett MT på senhösten tänkte vi även hoppa på det, om vi får plats. Sist gick han ju spår genom hela MTet och hade just inte tid med annat (som typ att reagera på låtsas-figurer på en töntig släde....) risken är väl stor att han fortsätter sitt eviga spårande, men det skadar ju inte att försöka, eller hur?!
Aslak har också lagt lite planer. Han ska gå BPH i slutet av juli, och till hösten ska han röntga sina höfter och armbågar. Han tränar mest fysik och vill bli stor och stark till vinterns drag-äventyr!
Och så har vi ju Tepen då.....han har inga planer utan har bestämt sig för att ta dagen som den kommer. Jag undrar verkligen hur den katten tänker ibland....han är mycket mer som en hund än en katt....han beter sig väldigt underligt, och är otroligt sällskapssjuk. Han följer med på promenader, går bakom mig som en hund inne, pratar och diskuterar, sitter bredvid mig när jag går på toaletten och "samtalar"....han är liksom med överallt hela tiden. Det är en farlig värld där ute, men jag hoppas verkligen Tepen får bli gammal och grå tillsammans med oss. Tänk er hur underlig han kommer att bli på gamla dagar....Han är iallafall älskad av både hundar och människor, och jag kan inte tänka mig att vara utan just min lilla tokiga Tepen!
