Avdelning manöver.

Så kommer det ett inlägg på självaste julaftonen.
Bruks- och polarsektionen har blivit delade. Det vill säga, jag, Bonni och Strax (samt Tepen) har flyttat tillbaka till mitt lilla rosa hus, och Freja, Aslak samt husse blir kvar i sitt hus. Det avrundar året på ett mycket tråkigt sätt och kort och gott kan man väl säga att år 2012 har varit en berg och dalbana.

Vi har haft framgång, framtidstro och satsat allt, och vi har haft motgång och flera jobbiga processer att bearbeta. Vissa förhållanden klarar av påfrestningar och svårigheter, det gjorde inte vi.

Jag glädjer mig åt den kommande kullen, det är så spännande. Efter den kommer jag att jobba vidare med det jag har, det vill säga mina 2 underbara herdar. På grund av omständigheterna vill det nog inte vara möjligt för mig att behålla en valp, vilket känns oerhört jobbigt. Någon lycklig själ där ute kommer istället för mig att få en riktig kanonhund, och det känns ju bra på ett sätt. Under 2013 kommer jag nog att åka på en del utbildningar genom jobbet, och då måste mina kära anhöriga ställa upp som hundvakt. Att då begära att de ska ta hand om 2 vuxna + en yster valp blir för mycket.

Jag hoppas att 2013 blir ett harmoniskt år och jag kommer nog att ägna många timmar åt reflektion och själavård. Naturligtvis får motivationen sig en rejäl smäll av händelser som detta, och man ifrågasätter både sig själv och sina drömmar. Kanske det bara blir en kull herdar för Kennel Erövrarens, men då har jag iallafall uppfyllt lite av drömmen om en egen uppfödning. Den kullen kommer garanterat att få full uppföljning och mitt fulla fokus.

Vid den här tiden på året brukar jag ha planen klar för kommande år, vilka mål jag har, vad jag vill uppnå och så vidare. Nu ska den planen jag hade noggrant revideras och prioriteras. Vi börjar med att samla kraft och energi genom att fira jul med familjen, och så återkommer vi med nya tag och förhoppningsvis nya planer i 2013.

Jag önskar er alla en riktigt god jul, ta vara på era nära och kära.

Valpkurs a la kreativitet

Sen höst/vinter är egentligen ingen bra tid att ha valp. Alla klubbar går på lågfart, ingen valpkurs finns att tillgå (i vart fall inte i den del av Sverige som vi bor), och det blir kanske mindre av all möjlig aktivitet.
Det tycker dock inte jag ska drabba Freja så vi har vår egen lilla utbildning vi. Idag har vi varit på miljöträning i en möbelbutik samt en zoo-affär, där vägde jag henne = 20 kilo! En stor liten tjej med andra ord!

Efter miljöträningen blev det mer socialisering i form av promenad. Ca. 10 hundar av alla valörer deltog och vi promenerade i en och halv timme ungefär. Freja tyckte det var lite otäckt med alla nya, speciellt de stora. Men efter drygt en tredjedel av promenaden var hon varm i pälsen och studsade på - glad och nyfiken.

Utöver den träning som jag kan erbjuda henne genom att söka upp promenadsällskap och olika miljöer så har jag bokat en inomhusarena. Där ska vi träna 5 måndagar (minst) i rad från och med den 7 januari. Vi har 5 andra träningskompisar också, så det blir både socialisering samt lite lydnadsträning och utställningsträning.

I slutet på februari ska vi ställa ut för första gången, en inofficiell utställning i ett ridhus, det blir superskoj! Lillpompan alias Mette ska också prova på sin första utställning då, det blir spännande! Jag ska även ställa Strax tror jag, det är en officiell utställning för brukshundar på lördag, de andra ställer som sagt inofficiellt på söndagen.

Väl hemma efter dagens bravader så var Freja trött. Jag å andra sidan hade energi kvar så det blev en skidtur med mina fina vita. De är trevliga att åka med eftersom de lyssnar så bra, jag är ju urusel på att åka skidor så det är superviktigt att hundarna kan sänka farten och stanna på kommando, annars skulle jag slå ihjäl mig helt enkelt.
Bonni drog som en hjälte, och Strax drog som en hjälte ibland ;-)

Härligt var det iallafall och jag ska verkligen försöka bli bättre på att åka skidor, det hade varit så roligt att inte göra det med livet som insats varje gång.

Nu har vi landat i soffan och det tyckte Tepen var bra, han trivs ju med soff-sällskap. Vi hann även med att se lite live från Stockholm Hundmässa, tänk vad många fina hundar det finns! Grattis alla som vann idag och igår, och ett varmt grattis till alla uppfödare som har tagit fram de fantastiskt fina hundarna som tävlade om alla titlar i helgen!

Men alltså hur hinner du.....?

För att om möjligt dämpa någons oro eller kanske bara stilla någons nyfikenhet så tänkte jag berätta för er om oss och våra hundar, eller närmare bestämt om hur vi hinner med flera hundar. Flera personer har frågat mig om hur många hundar jag har, och med oro i rösten förmedlat att jag kanske inte hinner med mig. Jag vill ju inte låta er sväva i ovisshet så här kommer det:

Människo-familjen består av mig och min sambo. Min sambo har två vuxna barn, jag har inga. Barnfriheten, som jag kallar det, är självvald så det finns ingen anledning att tycka synd om mig eller ojja sig över det faktum att jag inte skaffat barn. Vi jobbar heltid båda två. Jag har ett huvudintresse och ett sekundärt intresse. Huvudintresset är hundar, sekundärintresset är fotografering. När jag fotar så är det helst hundar och natur, så även där kan man väl säga att hundarna kommer med i bilden (om man vill vara lite lustig med orden). Min sambo har också två intressen, det är först och främst hundar, och två kvällar i veckan är det tennis. 

Tillsammans ansvarar vi för utfodring, rastning, rengöring osv. Vi går i stort sett varje dag tillsammans på promenad i skogen med alla hundar (och katten som ständig följeslagare) samt att vi har utrustning så som cykel, vagn, skidor och släde vilket gör det möjligt för oss att träna flera hundar samtidigt oavsett årstid. Det är jag som är huvudansvarig för administrationen som följer i kölvattnet av ett aktivt liv med flera hundar, dvs anmälningar till diverse utställningar, tävlingar, bokning av tid till vaccinering, registreringar och så vidare. 

Hundarna har väldigt mycket glädje av varandra. På dagarna har de sällskap av varandra, så de är aldrig helt ensamma egentligen. Naturligtvis väntar de på oss när vi är på jobbet, men de ligger inte helt ensamma i långa stunder. De har också ett aktivt socialt liv sig emellan, de kommunicerar ju ständigt med varandra.

Jag tror våra hundar lever ett väldigt lyckligt liv, fyllt av aktiviteter och kärlek. De är i gott trim, rena och fina i pälsarna (men riktigt skitiga efter en busig tur ute så klart), klorna är välklippta och vaccinationsböckerna följda till punkt och pricka. De utfordras med kvalitetsfoder från Klass och Eukanuba. De tränas i spår, i sök, i lydnad, små ”cirkuskonster” i köket – all träning anpassas egentligen efter den hund som står i fokus eftersom alla har olika fallenheter. Precis som oss är våra hundar individer och de uppskattar olika saker. 

Jag får oftast den oroliga (och ibland lätt förmanande) frågan av personer som själv inte har hund, eller de som har en hund i hushållet. De som har en hund och känner sig stressad över att inte hinna med den ställer sig oftast undrande till hur det kan fungera med flera stora och krävande hundar. Men då kanske det är så att frågan ställs av en person som har en hund som ligger ensam hemma hela dagen och sedan måste dela uppmärksamheten från husse/matte med små barn, med olika fritidssysslor och annat som man kan tänkas hålla på med? Det behöver som sagt inte våra eftersom det inte finns små barn i familjen, det finns inget som går före våra hundar, de är nämligen första prioritet, alltid. 

Jag tar väl kanske ett nacksving på jantelagen när jag påstår att våra hundar är över genomsnittet vältrimmade fysiskt sett, men så upplever jag det. Vi sätter fysisk motion väldigt högt på vår checklista över välbefinnande hos hundarna. I tillägg till bra utfordring, mental stimulans och mycket fysisk kontakt och kärlek från oss så vill jag påstå att de har det väldigt bra. De kan utan problem trava i ett ganska högt tempo i flera mil (naturligtvis beroende på hur varmt det är, om de drar något och sådana saker). De är ute många timmar om dagen, men bor inne med oss. 

Jag undrar om det bara är jag som får denna fråga, eller om det är andra flerhundsägare där ute som upplever samma sak? Hur ofta får de som har stora hundspann denna fråga? Hur ofta får andra uppfödare som har flera hundar frågan från omgivningen? En sak tror jag man kan slå fast i det här sammanhanget, det går varken att köra spann eller driva en uppfödning om man bara har en hund. Och en hund blir nog lättare ensam då den inte har gelikar att leka med, utan är helt beroende av att husse/matte står för all aktivering och socialt umgänge.  

Nu ska detta avslutas med att jag inte upplever det som ett problem att få nyfikna frågor från omgivningen, det tycker jag bara är trevligt. Det som ibland kan kännas tråkigt är när någon himlar med ögonen och liksom bara antyder att vi inte skulle hinna med våra hundar – de vet nog inte riktigt vad de pratar om, och de känner förmodligen inte mig tillräckligt väl heller. Jag är nämligen väldigt energisk :-)

Inspektion

Idag åkte vi och hälsade på Mette, eller Lillpompan som hon också kallas. Mette tyckte vitingarna var lite äckliga, men väldigt spännande! När hon förstod att hon inte skulle bli uppäten så blev det skoj, hon var försiktig i början men innan vi skulle åka hem så bjöd hon upp till dans. Strax och Bonni var då mest inställd på att åka hem så det blev nobben. Jaja, nästa gång kanske :-)

 Hon ser ut som ett litet skogsrå :-) En väldigt trevlig liten tjej som definitivt har glimten i ögat och häng i örat :-)

Bäst att brösta upp sig och försöka skrämma bort dom där stora vita vargarna som smyger i min skog!

Igår tränade jag och Bullan sök, vi hade ett lite annorlunda och väldigt roligt upplägg. Jag fick GPS koordinatorer till en för mig helt okänd plats, tog mig dit och mötte upp 3 träningskompisar. Jag och Bonni gick på en liten prommis medan de gömde sig. Jag fick veta i vilket område jag skulle söka och när jag fick besked på radion om att samtliga figuranter var på plats så började vi söka.

Det var ett jätteroligt område att söka i, väldigt kuperat, massa klippskrevor och höga höjder som vi var tvungna att klättra och hasa upp och ner för. Bonni förstod att det var sök som gällde när hon fick på sig sitt tjänstetäcke och plinghalsbandet - jättekul att se hur hon förvandlades från promenadhund till koncentrerad sökhund.

Sen sökte hon i totalt 50-55 minuter! Det var som sagt ett okänt område för mig, och jag försökte läsa av vinden, terrängen och inte minst Bonni. Även om hon hade ett otroligt fint tempo så blev hon trött, och när vi bara hade en figurant kvar trodde jag att hon skulle ge upp. Men jag ropade in henne och viskade lite om att det fanns folk i skogen, och då fortsatte hon sitt letande.

Det sägs att 10 minuter sök är ungefär lika ansträngande som 1 timmes promenad....så det är inte underligt att hon blev trött!

Nu ska vi ägna mycket tid åt markeringsträning, och beställa både lösbett och sökhalsband. Om vi får en peng över ska vi köpa en Garmin Astro 320 också - tänk vad häftigt om jag kunde ha laddat över lördagens sök till en kartbild på datorn, och sedan ha kunnat analysera hur vi jobbade!!

Har även börjat klura lite på aktiviteter och målsättningar för år 2013.
Lydnad: Ett första pris till till Bonni i lk1 och sedan start i kl2. Start i lk1 med Strax (vi ger inte upp!).
Viltspår: Ett första pris i Finland med Strax :-) Anlagsprov och championat med Aslak.
Bruks: Start i appellklass i sök med Bonni, och ev. start i spår med Strax.
Utställning: Vill väldigt gärna till Trondheim i juli, då är det både rasspecial för vita herdehundar och norska lundehundar! Men vi måste kolla om vi kan vara med på den norska specialen utan att vara medlem, annars blir det ju en väldigt dyr utställning. Sen skulle det vara roligt att vara med på den svenska specialen också, samt att vi ska ställa ut Aslak några gånger.

Det är väldigt preliminära planer - om vi får valpar (ja, Bonni är parad men man vet ju aldrig) så får vi planera utifrån det - den valp som ska stanna hos oss ska nog bli en ren ID-hund tror jag...hihihi, det är så spännande att tänka på det :-) ID-hund samt lydnadsstjärna, vi har stora planer för vår blivande lilla tjej :-)
Om vi hittar den perfekta AM-tjejen så ska vi inte se bort ifrån att det blir en utökning av flocken heller, vi behöver mer draghjälp :-)

Sist men inte minst, Lexi bor nu på prov hemma hos en familj. Vi håller alla tummar för att det ska gå bra, men är bered att ta tillbaka henne om det inte funkar. Det är stor skillnad att inte ha Lexi här hemma. Vi saknar henne, men samtidigt så har det infunnit sig en harmoni som jag nästan glömt att vi hade. Stressen som blev mellan Lexi och Bonni påverkade hela flocken, både människor och hundar.

Nu kommer snart en ny vecka med ny träningsmöjligheter! Vi vill gärna ha snö nu, dels så slipper vi leriga hundar, det blir lite ljusare ute, och bäst av allt - hundarna kan dra oss runt runt på skidor!!

En uppdatering är på sin plats....

Det händer så mycket och dagarna går så fort att det är helt ruskigt! I den här farten blir man ju 40 i ett nafs men å andra sidan kommer jag inte att hinna med någon ålderskris....och så är det ju trots allt 2 år kvar tills dess :-) Hur som haver, det händer mycket i flocken nu.

 Strax och Bonni ska förhoppningsvis få bebisar!! Beräknad födsel är vecka 3, 2013. Det har varit, och är fortfarande mycket känslor och kärlek här hemma. 3 fullbordade parningar (eventuellt 4 eftersom Strax grävde en så fin gång in till Bonnis hundgård, när jag tyckte att Bonni skulle få vila lite....vi var inte helt överens där med andra ord) och allt har gått väldigt bra. Det här blir verkligen kärleksvalpar om det blir något, för så mycket som de två tycker om varandra, det är helt otroligt rörande att se.

 Många har säkert funderat på varför jag ändrade valpplanerna, och det kan jag naturligtvis förklara. Jag ville först ha en ren korthårskull, och tycker att Gringo är en fantastiskt fin hund. Jag hade tänkt spara Strax till Bonnis andra kull, för att jag själv absolut måste ha en valp efter de två och det kanske är lite tidigt för mig att ha en till viting...men så kom livet och bestämde att det var nu Strax och Bonni skulle bilda familj. Bonni löpte ca. 1 månad tidigare än förväntat och jag kunde inte resa till Österrike på grund av jobbet. Tanken på att helt avstå från att ta valpar nu fanns, men när jag tänkt både en och två gånger så inser jag att en till viting kommer att få både tid och plats nu, och då var valet plötsligt kristallklart!
Nu håller vi allt av tummar, tassar och tår för att det ska bli en fin liten kull med både lång- och korthårs-mirakel!

 Och så kommer vi till vår minsta men kanske sötaste uppdatering - Mad as a Hatter of Vorkosmia!! En liten lundehunds-tjej som ska bo hemma hos mina föräldrar och vara delägd av Kennel Erövrarens! Hon kommer från Holland och kommer enligt Lundehundsklubben önskan att gå i avel om hon visar sig att vara frisk och representativ för rasen. Lundehunden är utrotningshotad och alla friska djur, både hane och tik, bör få minst en kull var för att trygga deras överlevnad. Vi ska bidra om vi kan, för det vore en enorm förlust för hundvärlden om denna unika och helt fantastiska hundras skulle dö ut.

 In stormade hon som en vilde, med ett rosa halsband runt sin hals.....och allas hjärtan smälte på studs!

 Min mamma med det lilla vidundret som till vardags kallas både Mette och Lillpompan. Mamma går i förtidspension och har bara två arbetspass kvar, sedan kommer hon och pappa att ägna dagarna åt att sätta guldkant på Lillpompans liv. Jag misstänker väl att hon kommer att bli mer än bara lite bortskämd...

Lexi, mitt underbara sköra hjärtebarn....jag förtvivlar över att det inte fungerar mellan henne och Bonni, och försöker hitta ett hem som bara kan älska Lexi för den hon är. Hon har blivit så mycket bättre sedan hon kom till oss i maj och jag vet att hon kan bli världens mysigaste hund. Hemma hos oss så blir det svårt eftersom det hela tiden är en balansgång, jag är väldigt rädd att hon och Bonni ska slåss, speciellt om Bonni blir dräktig - jag vill inte ens föreställa mig konsekvenserna det skulle kunna få. Vi har fortfarande inte hittat något hem, och letar vidare. Den här tjejen förtjänar det allra bästa, massa kärlek och förståelse. Du som läser det här, hör gärna av dig om du vet någon som behöver en vänlig livskamrat. Lexi bör inte bo med små barn eftersom hon upplever dem som väldigt skrämmande, och jag tror kanske att hon skulle trivas allra bäst som ensamhund. Då kan hon få all den uppmärksamhet och kärlek som hon så gärna vill ha utan att "tävla" om den.

I övrigt så går det framåt för Sökhundsgruppen trots att mörkret har gjort sitt intåg. Det tränas och skojas i de mörkaste av skogarna och det är ett fantastiskt trevligt gäng!

Jag har också varit en sväng till Torpomoen i Norge för att delta på Nasjonale Fjellredningsdager arrangerat av Norsk Luftambulanse. Det var sjukt roligt och jättenyttigt! Träffade även några gamla kontakter från Norske Redningshunder och det är ju alltid trevligt.

Anledningen till att jag åkte var dels äventyret, dels att det aldrig är fel att fräscha upp sina första hjälpen/räddningskunskaper under svåra förhållanden. Bonni följde med som min co-pilot och tyckte det var väldigt skoj att härja bland underliga människor i dykardräkt och annan utrustning. Vi tränade räddning i älv, klättrade och rappellerade, första hjälpen vid skador och hypotermi samt hade teori angående lavinfara, utrustning, erfarenheter från verkligheten osv osv. Som sagt, sjukt skoj! Och kanske kanske kommer det en gång till användning, vem vet vad livet erbjuder runt nästa krök.

Phew - nu har jag uppat iallafall...säkert glömt massa, men tror jag har fått med det viktigaste.

Och så höll jag på att glömma!!! Vårt kennelintyg kom med posten idag!! Gissa om jag är stolt, glad och pyttelite mallig - jag lever drömmen ju!!! Jippi!!



Tills nästa gång - fridens!

Träningen av Bonni

Nu är jag lite slö i uppdateringarna av bloggen, men det går så mycket tid till träning och annat så den blir nedprioriterad.
Hur som haver, här kommer en liten uppdatering om Bonnis sökträning. Man kan nog säga att det går framåt, med raketfart! Och det är det som är mitt stora dilemma...både jag och Bonni har ju en tendens att bli överivriga :-)
Hon är så oerhört lättlärd, och vill så gärna så det är lätt att gå för fort fram med henne. Hon måste ju ändå få tid att bygga erfarenheten, men det glömmer jag lätt i träningen.

För två träningar sedan gick hon helt sjukt bra, hon fick gå 14 slag om jag räknade rätt, och det var ett inplanerat tomslag, sen blev det ett oplanerat, dvs hon hittade inte figgen helt enkelt. När det händer så får man vara snabb att ta beslutet, ska man skicka på nytt, eller bara låta det vara ett tomslag?

Det avgörandet får man ta utifrån hur hunden har jobbat tycker jag. Ser jag att hon "slarvar" runt kan jag skicka igen, ser jag att hon verkligen söker men inte får någon vittring, ja då låter jag det hellre gå som ett tomslag.
Det är svårt eftersom man inte alltid ser vad hunden gör där ute, beroende på hur terrängen ser ut. Då är det extra viktigt med feedback från figgarna efteråt. Hur gick hon? Var hon ens i närheten? Hur låg vinden?
Hur som helst, 14 slag efter bara ca. 3 månaders träning, med två tomslag, och fortfarande en taggad hund när man avbryter, det tycker jag är stort!! Jag är jättenöjd med hennes insats.

Näst sista gången vi tränade var det väldigt mörkt ute i skogen, och jag la figgarna på ca. 15-20 meter då jag ville låta Bonni bli van att jobba i mörkret först. Hon gick jättefint då också, men vi tog bara ca. 6 slag.

Idag gick hon till en början bra, och letade väldigt intensivt. Jag var inte alls i form då jag har haft huvudvärk sedan i onsdags och idag var det värre än värst. Jag kom nästan inte upp ur sängen i morse, och fick hoppa över valpkursen som var på förmiddagen tråkigt nog. Jag vet inte om det är inbillning, men jag tyckte Bonni var annorlunda därför att jag var det. Om jag verkligen påverkar henne så mycket så är det fascinerande egentligen. Hon var mindre taggad, och verkade inte ha någon riktig ork eller lust - precis som jag kände mig....Men men, hon gick iallafall ca. 10 slag, varav 1 inplanerat tomslag och ett där jag fick skicka henne 3 gånger innan hon insåg att hon var tvungen att gå upp för en brant för att hitta figg.
Området vi tränade i idag är väldigt kuperat (det kallas berg och dalbanan) och har delvis väldigt tät skog. Det är ingen lätt match att träna där, varken för hund eller figurant.

Hon stannade upp vid sista slaget och verkade inte vilja gå ut, så vi satt tillsammans en stund så att hon fick hämta andan och då hade hon tur och fick en ljudpåverkning av figgen som råkade rör sig. Då stack hon iväg som en liten hare och vi avslutade med det. Jag var inte helt nöjd med vår insats idag, och tack och lov så är det till 99.9% mitt fel, inte Bonnis.

På tisdagkväll kommande vecka ska vi mörkerträna igen och jag funderar hur jag ska lägga upp det. Jag tror (just nu, men det kan ändra sig :-)) att jag ska ta ut henne och gå längs mittlinjen, där ska hon få en ljudpåverkan från figgarna - då vill jag ha ut fyra stycken, två på varje sida, ca. 30-40 meter ut. De ska på mitt kommando klappa en eller två gånger. En och en i taget, medan vi bara går på mittlinjen. Sedan får hon gå tillbaka till bilen, och vänta medan en annan hund kör sitt race.
När det är hennes tur så ska jag ha figgarna precis rakt ut - och på ca. 20 meter. Hon ska få gå 4 eller 5 slag, och eftersom det är för mörkt för att jaga tennisboll så ska hon få kycklinglever eller något annat mumsigt. Snabb och positiv belönning, därefter passiv figurant. På sista slaget ska hon åter igen få en ljudpåverkan, men hon får inte gå på det.

Det är som sagt planen just nu, men jag ska lägga mig att läsa strax, så jag kommer kanske på något annat som jag vill göra :-) Och så måste jag ju läsa Bullan på tisdagkväll, är hon sitt vanliga "übertaggade jag" så får jag begränsa påverkningarna till ett minimum, kanske ingen alls.

Jag är alldeles för slö med markeringsträningen, det måste jag ta tag i snart. Jag vill lära in det helt separat från skogssöket för att så sätta ihop det senare.

Förhoppningsvis så blir det träning både lördag och söndag också, skogen ena dagen, och ett industriområde andra dagen :-) Jag är så saligt lycklig för att Sökhundsgruppen verkligen har etablerat sig som ett trevligt träningsgäng, där tillgången till träningskamrater alltid finns - det är en lyx helt enkelt!!

Some pictures from our weekend

Strax, Bonni and I went home to visit my parents. We had a great time, got some seriously good food and a really nice walk. Lexi and Aslak was at home with M, having quality time on their own :-)