Mumlan

Förlåt mig kära läsare för att jag inte har bloggat på ett tag nu, men min flock blev plötsligt reducerad ännu en gång. Mumlan, vår kära lilla katt dog den 2 december bara 10 månader gammal och jag har varit alldeles för ledsen för att skriva något. Hon blev hittad på grannens tomt, hon levde fortfarande då men var svårt skadad. Vi åkte i full fart till veterinären och det var väldigt kritiskt eftersom hon hadde blivit så kall.

Hennes bakben var brutet och jag fick veta att det skulle kunna gå att operera om hon bara fick upp kroppstempraturen igen. Tyvärr så gick inte det, och Mumlan avled några timmar efter att jag lämnat hon hos veterinärerna. Hon fick massa smärtstillande så hon hadde nog inte så ont, men det är en liten tröst.

Livet går vidare, om än lite mera tomt än innan. Vi saknar Mumlan jättemycket.

Jag som tjatat om att få en katt så länge, och nu vet jag inte om jag någonsin kan skaffa katt igen. Jag tycker att en katt måste få vara självständig och komma och gå som den vill, vara ute eller inne...men jag var alltid så nervös när Mumlan var ute. Jag visste ju att något kunde hända henne, och att jag kunde göra väldigt lite för hon om det skulle gå snett. Och det gjorde det ju nu.

Idag fyller Strax 8 månader, och jag är så glad för mina djur som jag faktiskt har. En sak som jag har lärt mig är iallafall följande:

1. Teckna den bästa försäkringen som finns. Jag tycker Agria är bäst och alla mina djur är försäkrade där.
2. Ha alltid telefonnummer till flera veterinärer sparade i telefonen. En jour-veterinär eller en klinik som har öppet dygnet runt är ett måste om man har djur.