Bonni har fått nya perspektiv. Katter kan vara mysiga också, även om de inte sitter i en trädtopp :-)Bonni got some new perspective regarding cats, they can be cosy, even without the hunt :-)
fredag 25 november 2011
Integration
Bonni har fått nya perspektiv. Katter kan vara mysiga också, även om de inte sitter i en trädtopp :-)
tisdag 22 november 2011
Gårdagens träning och dagens planer! //Yesterdays training and the plans of today!
Bonni på platsliggning med Joker närmast, sen finfina border collien Cliff och så den supersöta lilla kelpien Kängan. Bonni with her trainingbuddies Joker, the border collie Cliff and the little Australian Kelpie Kängan.
Jag och bullegullet. Hon är väldigt uppmärksam till min stora lycka.
Me and my darling Bullan. She is very attentative.
Så här fort går det när man leker med en border collie! Bonni var så glad efter träningen eftersom hon fått en ny och alldeles egen vän! Hon och Cliff lekte så fint tillsammans!
This is how fast it goes when playing with a border collie! Bonni was so happy after the training yesterday, she got herself a new friend and they played so well together!
Idag ska jag och Micael iväg för att lyssna på duktiga Barbro Börjesson som ska föreläsa om kontakt och relationer och hur man bygger samarbete med sin hund. Det blir säkert väldigt intressant!
Today me and Micael will go to a seminar and listen to a swedish instructor called Barbro Börjesson. She has many years of experience and she will talk about how to build a relationship with your dog, how to train and keep contact. I'm sure it will be very interesting!
Hoppsan Kerstin---//Jump around Kerstin ;-)
Himmel och hav vad jag är dålig på att uppdatera!! Dagarna bara försvinner, och nu är det ju mörkt hela tiden så jag kan inte ta några bilder heller.
Men livet flyter på i flocken, lilla Tepen Tykke har snart kopplat ett järngrep på gänget. Han går liksom runt och småhärskar och börjar ta sig väldiga friheter, som till exempel kolla i hundarnas matskål när dom äter.
Helgen som gick var den första helgen på vääääldigt länge som jag inte tränade hund överhuvudtaget. Jag fick nämligen besök av en kompis från Oslo och vi satt och pratade och drack rödvin hela helgen. Jättemysigt!
Igår åkte vi in till elljusspåret (eller lysløpe som det så fint heter på norska :-) på Södra Berget och gick prommis. Jag gick med Aslak, Strax och Bonni, och Jessan mötte upp med sin bedårande lill-Asta.
Bonni, jag och Jessan körde några budföringar också, det gick sådär. De två sista blev bra så jag var nöjd med det.
Ikväll är det tjejkväll för mig och Bonni - vi ska iväg och träna med Karin och Joker, och pojkarna får stanna hemma och se sport eller nått :-)
Ha en fortsatt trevlig dag gott folk!
Sorry for being such a lazy blogger, the time just disappears! It's too dark to take pictures now and everyday-life is busy but very nice.
My little kitten Tepen Tykke is soon the ruler of the pack and otherwise the packlife is solid and pleasant. Yesterday we took a walk with my friend Jessan and her puppy Rhodesian Asta. I walked with Bonni, Strax and Aslak and it works really well.
This evening its ladysnight, Bonni and I will go for some training, and the boys will hang out at home, watching sports or whatever boys do :-)
Have a splendid day everyone!
Men livet flyter på i flocken, lilla Tepen Tykke har snart kopplat ett järngrep på gänget. Han går liksom runt och småhärskar och börjar ta sig väldiga friheter, som till exempel kolla i hundarnas matskål när dom äter.
Helgen som gick var den första helgen på vääääldigt länge som jag inte tränade hund överhuvudtaget. Jag fick nämligen besök av en kompis från Oslo och vi satt och pratade och drack rödvin hela helgen. Jättemysigt!
Igår åkte vi in till elljusspåret (eller lysløpe som det så fint heter på norska :-) på Södra Berget och gick prommis. Jag gick med Aslak, Strax och Bonni, och Jessan mötte upp med sin bedårande lill-Asta.
Bonni, jag och Jessan körde några budföringar också, det gick sådär. De två sista blev bra så jag var nöjd med det.
Ikväll är det tjejkväll för mig och Bonni - vi ska iväg och träna med Karin och Joker, och pojkarna får stanna hemma och se sport eller nått :-)
Ha en fortsatt trevlig dag gott folk!
Sorry for being such a lazy blogger, the time just disappears! It's too dark to take pictures now and everyday-life is busy but very nice.
My little kitten Tepen Tykke is soon the ruler of the pack and otherwise the packlife is solid and pleasant. Yesterday we took a walk with my friend Jessan and her puppy Rhodesian Asta. I walked with Bonni, Strax and Aslak and it works really well.
This evening its ladysnight, Bonni and I will go for some training, and the boys will hang out at home, watching sports or whatever boys do :-)
Have a splendid day everyone!
onsdag 16 november 2011
Välkommen TTJ //Welcome TTJ
Låt oss stolt presentera nyaste flockmedlemmen!We proudly present our newest member of the pack!
Han är 18 veckor gammal och ska bära namnet Tepen Tykke Junior!He is 18 weeks old and will be called Tepen Tykke Junior!
2011 blir 2012.
Tänk att det snart är år 2012! Vart tog det här året vägen liksom? Och vad har jag åstadkommit i år? Inte så mycket känns det som, i alla fall inte i synlig resultat-väg. Strax har gjort sitt MH och fått godkänt anlagsprov för viltspår och för tjänstehund, men det har ju inte blivit någon tävling som jag egentligen hade tänkt. Bonni har också fått godkänt anlagsspår och fått sitt första reserv cert på utställning. Hon blev också bästa juniortik på rasspecialen, men vi fick inget CK på grund av att hon verkade så osäker (vilket hon var!).
Min största prestation i år är att jag har fått Bonni att landa. Det får man inget intyg eller diplom för, men det känns otroligt bra i alla fall. Nu kan vi jobba målmedvetet med nya moment, och hon lär sig fort det lilla livet. Hon är fortfarande försiktig och långt ifrån den tuffaste hund jag haft, men den bästa med tanke på träningsviljan.
Eftersom hon inte har något som helst intresse av andra hundar eller människor blir det en enorm fokus på mig, vilket känns underbart när man tränar. Som träningen i måndags till exempel – vi sätter fyra hundar på planen, två på varje sida, går ifrån hundarna och alla fyra hundförare kallar in samtidigt vilket innebär att hundarna springer rakt förbi varandra. Bonni kommer som en kanonkula och har inte en tanke på att nosa, titta eller busa/bråka med någon av de andra hundarna! Strax skulle nog inte klara det då andra hundar (speciellt flickorna) är så otroligt spännande att han ofta glömmer bort mig.
Från att ha klättrat, hoppat, varit pipig och allmänt virrig kan nu Bonni sitta vid min sida och bara vänta. Står vi länge och pratar på lydnadsplanen så lägger hon sig och slappnar av helt. Det som jag blir så fascinerad över är hennes hastighet – hon kan gå från helt avslappnad till 110% på, och det gör hon på en hundradels sekund bara jag påkallar hennes uppmärksamhet. Hennes stora problem tidigare i år var att allt var så roligt att det kokade över. Nu är allt roligt, när jag säger att vi ska ha roligt. Det tycker jag är ett enormt framsteg!
Strax fortsätter att vara sitt stabila, stora, snälla Ferdinand jag. Han gillar att softa runt, och är nog Bonnis stora trygghet här i livet. Han har två gånger under årets gång uppvisat vad det innebär att vara vakthund, och det har han gjort på ett mycket bra sätt. Två gånger har han bestämt förbjudit två personer att kliva över tröskeln, tills vi har sagt att det är ok. Han blockerar helt enkelt ingången och visar väldigt tydligt att personen inte ska ta ett steg till. Om någon ringer på, knackar eller han hör ett ljud så skäller han, tills jag säger ”tack tack”. Då överlämnar han till mig att avgöra vad som ska kollas upp och inte. Säger jag välkommen in, eller att det inte är någon fara, ja då gillar han bara läget och är glad för att få besök. Jag har aldrig haft en hund som har vaktat på ett så tydligt och tryggt sätt förut.
Nu ser vi fram emot 2012 och har redan börjat planera lite smått. Med Bonni hoppas jag att jag kan tävla i lydnad, och att hon klarar sitt MH. Som det ser ut nu så vet jag inte om hon är skottfast, hon verkar vara det ibland konstigt nog. Det är ett stort minus om hon inte klarar sitt MH för det innebär ju att jag inte kan tävla i bruks, och inte heller viltspår.
Vi ska träna på utställning också, jag har anmält mig till en handlerkurs i februari med FCI domaren Gerard O’shea.
Med Strax så hoppas jag att vi kan ta titeln Svensk Viltspårschampion, och vi kommer att ställa ut i Norge några gånger. Han saknar ju ett litet norskt cert, sen är han Norsk Utställningschampion! Jag kommer naturligtvis att ställa ut Bullan i Norge också, när jag ändå är där. Har jag tur får jag ställa ut en väldigt snygg ung man vid namn Aslak också :-)
Tja, det var en liten uppsummering av året som gått, och lite framtidsplaner för gänget.
Min största prestation i år är att jag har fått Bonni att landa. Det får man inget intyg eller diplom för, men det känns otroligt bra i alla fall. Nu kan vi jobba målmedvetet med nya moment, och hon lär sig fort det lilla livet. Hon är fortfarande försiktig och långt ifrån den tuffaste hund jag haft, men den bästa med tanke på träningsviljan.
Eftersom hon inte har något som helst intresse av andra hundar eller människor blir det en enorm fokus på mig, vilket känns underbart när man tränar. Som träningen i måndags till exempel – vi sätter fyra hundar på planen, två på varje sida, går ifrån hundarna och alla fyra hundförare kallar in samtidigt vilket innebär att hundarna springer rakt förbi varandra. Bonni kommer som en kanonkula och har inte en tanke på att nosa, titta eller busa/bråka med någon av de andra hundarna! Strax skulle nog inte klara det då andra hundar (speciellt flickorna) är så otroligt spännande att han ofta glömmer bort mig.
Från att ha klättrat, hoppat, varit pipig och allmänt virrig kan nu Bonni sitta vid min sida och bara vänta. Står vi länge och pratar på lydnadsplanen så lägger hon sig och slappnar av helt. Det som jag blir så fascinerad över är hennes hastighet – hon kan gå från helt avslappnad till 110% på, och det gör hon på en hundradels sekund bara jag påkallar hennes uppmärksamhet. Hennes stora problem tidigare i år var att allt var så roligt att det kokade över. Nu är allt roligt, när jag säger att vi ska ha roligt. Det tycker jag är ett enormt framsteg!
Strax fortsätter att vara sitt stabila, stora, snälla Ferdinand jag. Han gillar att softa runt, och är nog Bonnis stora trygghet här i livet. Han har två gånger under årets gång uppvisat vad det innebär att vara vakthund, och det har han gjort på ett mycket bra sätt. Två gånger har han bestämt förbjudit två personer att kliva över tröskeln, tills vi har sagt att det är ok. Han blockerar helt enkelt ingången och visar väldigt tydligt att personen inte ska ta ett steg till. Om någon ringer på, knackar eller han hör ett ljud så skäller han, tills jag säger ”tack tack”. Då överlämnar han till mig att avgöra vad som ska kollas upp och inte. Säger jag välkommen in, eller att det inte är någon fara, ja då gillar han bara läget och är glad för att få besök. Jag har aldrig haft en hund som har vaktat på ett så tydligt och tryggt sätt förut.
Nu ser vi fram emot 2012 och har redan börjat planera lite smått. Med Bonni hoppas jag att jag kan tävla i lydnad, och att hon klarar sitt MH. Som det ser ut nu så vet jag inte om hon är skottfast, hon verkar vara det ibland konstigt nog. Det är ett stort minus om hon inte klarar sitt MH för det innebär ju att jag inte kan tävla i bruks, och inte heller viltspår.
Vi ska träna på utställning också, jag har anmält mig till en handlerkurs i februari med FCI domaren Gerard O’shea.
Med Strax så hoppas jag att vi kan ta titeln Svensk Viltspårschampion, och vi kommer att ställa ut i Norge några gånger. Han saknar ju ett litet norskt cert, sen är han Norsk Utställningschampion! Jag kommer naturligtvis att ställa ut Bullan i Norge också, när jag ändå är där. Har jag tur får jag ställa ut en väldigt snygg ung man vid namn Aslak också :-)
Tja, det var en liten uppsummering av året som gått, och lite framtidsplaner för gänget.
söndag 13 november 2011
Rallypartykatt....
I helgen åkte vi norrut för att umgås med familjen. Vi var spänd av förväntan eftersom Bonni skulle få stifta bekantskap med katten Holmfrid. Jag tänkte att om alla hundar som är van Holmfrid, det vill säga Molly, Bee och Strax fick gå runt omkring och bara vara, ja då skulle ju Bonni se att den där lilla filuren som rasslar runt inte är något man jagar. För Holmfrids och familjefridens skull hade jag koppel på Bonni. Hon tyckte katten var otroligt spännande, och eftersom han går runt och liksom chefar blev hon lite konfundrad....det är ju sånna där läskiga småkryp som man kan få upp i en trädtopp bara man får fart! Efter första närkontakten, där Holmfrid väste till rejält dalade Bullans intresse aningen, och snart kunde hon också få vara lös - utan att mumsa i sig det lilla kattebarnet! Det gick jättebra! Holmfrid rockar!!
Är det familjemiddag så är det. Alla får vara med.
Familydinner it is, everyone participates.
Är det familjemiddag så är det. Alla får vara med.Familydinner it is, everyone participates.
Idag provade vi på rallylydnad för första gången. Det verkar vara en rolig sport och kanske något för Strax och mig. Jag var lite trött idag, och så blåste det kallt - trött och kall är ingen bra kombination så jag hade inte så mycket att ge. Men det verkade roligt iallafall :-)
Om jag ska uppsummera helgen så har det stiftats nya bekantskaper (och jag vill ha en egen katt nu när jag såg att det faktiskt gick så bra), vi har varit på en lång underbar skogspromenad, ätit en god middag med förträffligt sällskap och provat på rallylydnad. Inte så illa, eller hur? :-)
Hoppas ni har en skön söndagskväll allesammans! Själv tror jag bestämt att det står popcorn på schemat nu :-D
Om jag ska uppsummera helgen så har det stiftats nya bekantskaper (och jag vill ha en egen katt nu när jag såg att det faktiskt gick så bra), vi har varit på en lång underbar skogspromenad, ätit en god middag med förträffligt sällskap och provat på rallylydnad. Inte så illa, eller hur? :-)
Hoppas ni har en skön söndagskväll allesammans! Själv tror jag bestämt att det står popcorn på schemat nu :-D
lördag 12 november 2011
Om träning..../About training....
Idag tränade jag lite lydnad...Bullan håller på och vimsar runt med apportbocken. Sist gick det ganska bra, idag gick det lite sämre. Efter träningen tänkte jag kolla lite olika tips så jag sökte på Youtube. Där finns det många videoklipp angående apportering, men jag blir så ledsen när jag ser en del. Människan kommer på tusen olika metoder att träna sina hundar på, och många av dem är inte alls trevliga. Några sätter en snara runt benet på hunden och rycker till om den släpper, några vrider om öronen på hunden, ja det finns tusen olika tortyrmetoder tydligen.
Om jag så ska träna apportering hela Bonnis liv så kommer jag aldrig aldrig att använda mig av en metod som gör att hon apporterar för att slippa smärta eller obehag. Jag ska inte förmänskliga mina hundar och säga att dom är mina jämlikar, men de förtjänar att behandlas med värdighet!
Jag tror inte det finns något här i världen som gör mig så upprörd som djurplågeri, och att träna en hund med plågsamma metoder är egentligen inget annat än djurplågeri. Om Bonni aldrig lär sig apportering så lever jag heller med det, än vetskapen om att jag har lärt henne med tvång. Och om jag plötsligt skulle sluta blogga så har jag blivit inlåst för tid och evighet...kommer jag någon gång i kontakt med en "instruktör" som visar mig dessa tvångsmetoder kommer det nämligen att finnas en "instruktör" mindre ganska snart.
Today me and Bonni trained some obedience. We have some figuring out to do regarding fetch and hold...she is very happy to fetch but does not want to hold for very long. After the training I looked for some good advice at Youtube. There are several vidoeclips regarding the subject, and so many of them show how to force a dog how to do it :-( Humans have developed thousands of thousands of methods, among them twitching the dogs ear, pulling its legs if the let go....so many ways to torture a dog - it makes me so sad to watch!
If it takes me and Bonni a million yeras to learn it, so be it - I will never ever force my dogs to learn a new behavior. I will not humanize my dogs saying they are equals, but I will for sure always treat them with dignity and respect.
If I suddenly would stop writing on my blog I might have stumled upon a "dogtrainer" using such methods...there would swiftly be one less "dogtrainer" in this world and I would be locked away for many years to come. Training a dog with force and pain is not dogtraining, it is animal cruelty and nothing makes me more upset than that!
Om jag så ska träna apportering hela Bonnis liv så kommer jag aldrig aldrig att använda mig av en metod som gör att hon apporterar för att slippa smärta eller obehag. Jag ska inte förmänskliga mina hundar och säga att dom är mina jämlikar, men de förtjänar att behandlas med värdighet!
Jag tror inte det finns något här i världen som gör mig så upprörd som djurplågeri, och att träna en hund med plågsamma metoder är egentligen inget annat än djurplågeri. Om Bonni aldrig lär sig apportering så lever jag heller med det, än vetskapen om att jag har lärt henne med tvång. Och om jag plötsligt skulle sluta blogga så har jag blivit inlåst för tid och evighet...kommer jag någon gång i kontakt med en "instruktör" som visar mig dessa tvångsmetoder kommer det nämligen att finnas en "instruktör" mindre ganska snart.
Today me and Bonni trained some obedience. We have some figuring out to do regarding fetch and hold...she is very happy to fetch but does not want to hold for very long. After the training I looked for some good advice at Youtube. There are several vidoeclips regarding the subject, and so many of them show how to force a dog how to do it :-( Humans have developed thousands of thousands of methods, among them twitching the dogs ear, pulling its legs if the let go....so many ways to torture a dog - it makes me so sad to watch!
If it takes me and Bonni a million yeras to learn it, so be it - I will never ever force my dogs to learn a new behavior. I will not humanize my dogs saying they are equals, but I will for sure always treat them with dignity and respect.
If I suddenly would stop writing on my blog I might have stumled upon a "dogtrainer" using such methods...there would swiftly be one less "dogtrainer" in this world and I would be locked away for many years to come. Training a dog with force and pain is not dogtraining, it is animal cruelty and nothing makes me more upset than that!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)