Och jag är glad att jag gjorde det för tidigt i morse tänkte jag hoppa över dagens spår, inte på grund av vädret men på grund av att jag knappt tog mig ut av sängen. Jag har ingen aning om vad som har hänt men jag har en intensiv smärta i svanskotan sedan igår eftermiddag och idag fick jag liksom rulla ur och upp ur sängen. Hur som helst, spåras skulle det och jag lastade 2 vita djur och en lina, samt hasade mig ner i bilen.
Väl ute i spårskogen så rörde jag mig som en 150 åring ungefär, men mina fina vita jobbade lika bra ändå. Gud vad jag älskar dom!!
Dagens kritik blev följande:
Bonnibel Pluggen Bullegullet: Hunden startar lugnt och bra, klarar återgången, klarar skott och går till viltdelen. Föraren behöver träna lina mer. 1 pris (Spårningsförmåga: Utmärkt, Tempo: Lämpligt, Självständighet: Endast stöd från förare och inget domaringripande) 21 minuter (Maxtid 45 minuter)
Strax Storbubbas Darling: Sökrutan bra, går sedan lugnt och bra i spåret men föraren behöver träna mer på linan. 1 pris (Spårningsförmåga: Utmärkt, Tempo: Lämpligt, Självständighet: Endast stöd från förare och inget domaringripande) 22 minuter (Maxtid 45 minuter)
Båda spåren gick genom barrskog, tätningar samt myr och mossmark. I Strax spår var det väldigt mycket stora träd som fallit kors och tvärs vilket vi inte har tränat så mycket på, och vilket utsatte mig för en del bekymmer....Strax kröp, hoppade och navigerade ganska galant, och efter kom jag som en elefant. Återgång har vi heller aldrig tränat, men båda hundarna fixade det ändå.
Och så var det det där med linan då......jag vet att jag kan bli mycket bättre, samtidigt så är linan ett sånt där evigt dilemma. Några domare/instruktörer menar att man ska änvända linans fulla längd (i viltspår ska den enligt reglerna vara 10 meter) så ofta det är möjligt, och några menar att man ska gå ganska nära. Många gånger har jag fått "gliringar" och frågan: Hörre du, varför har du köpt så mycket lina när du ändå bara använder 1/3....och liknande - alltid välmenande och med glimten i ögat så klart. Och jag tar till mig så gott det går. I viltspår är det såklart lite andra premisser än när man spårar efter en person eftersom ett skadat vilt kanske rusar genom täta snår och inte alltid väljer den mest logiska vägen. Det innebär ju att man måste vara mer "dynamisk" med linan, och följa hunden nära genom bökig terräng. Det ska jag alltså öva på och bli mycket bättre till nästa gång! Jag är iallafall mycket nöjd med mina två djur som jobbade så fint och är så lyhörda samtidigt som de har kapaciteten att själv fatta beslut och leda mig rätt. Plus att skottfastheten finns där, inte en reaktion från någon av dem. Möjligen såg de lite undrande ut när domaren helt sonika avfyrade ett skott - mitt i spåret liksom....det har aldrig hänt under någon spårträning iallafall!!
***
Today we started our first "open bloodtracks" as it is called in Sweden. Both Bonni and Strax worked their tracks very well, and despite heavy rain and some wind they had no problem to find their way. The tracks were about 20 hours old and in the woods, some more advanced parts such as a lot of big fallen trees, mud and water, and continuing rain...They both got a First Prize today, and we are well on our way to become Swedish Bloodtracking Champions (SV Ch)!
In total we need 3 first prize/dog to become SV Ch, and we hope to complete these results this summer. The title is nice, but I hope I can educate the dogs so that they can be used when an animal has been shot but not killed, or when an animal has been involved in a traffic accident - to find the hurt animal and end its suffering.
I am very very pleased with my darlings today. They work their way through the woods, attentative to me but able and willing to make the decisions needed in order to find their way. During the tracking the judge fires a gun, and yet again they proved to be gun proof and able to continue to work despite the loud interupting noise. I love my dogs more then words can say.
Grattis till två duktiga hundar och en "skruttig" matte :-) Ett tips ang linan, som jag brukar göra och funkar bra. Är att markera den på 5 m och försöker hålla mig där. Hunden spårar fritt, men ändå är du nära. Ingen domare har nämnt linan, så då är det väl ok :-) Snart har du två hundar med titeln SEVCH :-)
SvaraRaderaJag tänkte på det igår (när jag läste reglerna..typ i sista minuten) att jag skulle markera med en eltejp ca. 5 meter in på linan, men det blev som aldrig av. Dagens domare Lowe Wirth, var en lustig man med stor kunskap. Han menade att man inte behöver en lina som är längre än 7 meter. Jag påpekade då att reglerna sa att den måste vara 10 meter. Skit i reglerna sa han :-) Och att man skulle gå 5 meter bakom tyckte han var idiotiskt, man går så nära man behöver för att ta sig smidigt genom skogen, sa han.
RaderaSå dilemmat är ju att alla ser på det olika. När jag tränade med NRH blev jag ofta tillsagd att jag gick alldeles för nära, nu gick jag för långt ifrån - men men, man får liksom bara anpassa sig ;-)
När jag kör "personspår" med Smali då ligger jag ca 10 m efter honom. Tror jag läst det nånstans, att så "ska" det vara ;-) Funkar även det ypperligt :-)
SvaraRadera