Då har veckan liksom sprungit ifrån mig igen mer eller mindre. Men vi har i alla fall fått träna lite hund. I tisdags var den sista ringträningen och jag tog med mig Bonni och Aslak. Bonni har nu förstått att hundar som springer bakom inte är något att oroa sig över. Jag hoppas det håller i sig. Hon blev ju skrämd första gången det var fler än henne i ringen, och tyckte att det hela var väldigt obehagligt. Nu travar hon på och bryr sig inte om hundarna bakom, så till vida de inte kommer upp väldigt nära väldigt fort. Hon har en stor integritets-zon min lilla tjej.
Aslak tycker att ringträning är toppen! Han hoppar och studsar i ren förtjusning, vill leka med alla andra och tycker att ”domarna” är supertrevlig som kommer fram och pratar med oss. Att de ska gräva i munnen är väl ingen favorit, och tänk så ofin främmande människor kan vara som ska tafsa på bollarna! Han ser lika bestört ut varje gång. Men glad och harmonisk som han är så blir allt förlåtet inom 1 sekund.
Igår tränande vi lydnad hela gänget. Det var en trevlig träning men med Bonni gick det inget bra alls och allt var mitt fel. Jag tänkte lite på de kommentarer jag fick när jag lade ut sista träningsfilmen, och tänkte att jag skulle förbättra mig genom att vara mer avslappnad och ha mer ”fart” i momenten. Resultatet blev en Bonni som tjuter och ylar av upphetsning och därmed inte kan koncentrera sig alls. Jag kände hur tålamodet började tryta när hon inte ens förstod kommandot ”ligg”.
Jag tycker det är så viktigt att lyssna, lära och ta till sig av vad andra säger, annars kan man ju aldrig bli bättre. Sen måste det vägas mot att man känner sin egen hund bäst. En oerhört svår balansgång helt enkelt! Bonni övertände och vi var tillbaka i mönstret som vi hade under förra sommaren. Tänk att jag kan vara så korkad!!
Strax var sitt glada trygga jag och ville gärna träna, i flera minuter…sen faller han ur och börjar vara en ”pajas”, det är ju mycket roligare att bara busa istället för att koncentrera sig några längre stunder…min finaste finaste Ferdinand.
Aslak tycker att ringträning är toppen! Han hoppar och studsar i ren förtjusning, vill leka med alla andra och tycker att ”domarna” är supertrevlig som kommer fram och pratar med oss. Att de ska gräva i munnen är väl ingen favorit, och tänk så ofin främmande människor kan vara som ska tafsa på bollarna! Han ser lika bestört ut varje gång. Men glad och harmonisk som han är så blir allt förlåtet inom 1 sekund.
Igår tränande vi lydnad hela gänget. Det var en trevlig träning men med Bonni gick det inget bra alls och allt var mitt fel. Jag tänkte lite på de kommentarer jag fick när jag lade ut sista träningsfilmen, och tänkte att jag skulle förbättra mig genom att vara mer avslappnad och ha mer ”fart” i momenten. Resultatet blev en Bonni som tjuter och ylar av upphetsning och därmed inte kan koncentrera sig alls. Jag kände hur tålamodet började tryta när hon inte ens förstod kommandot ”ligg”.
Jag tycker det är så viktigt att lyssna, lära och ta till sig av vad andra säger, annars kan man ju aldrig bli bättre. Sen måste det vägas mot att man känner sin egen hund bäst. En oerhört svår balansgång helt enkelt! Bonni övertände och vi var tillbaka i mönstret som vi hade under förra sommaren. Tänk att jag kan vara så korkad!!
Strax var sitt glada trygga jag och ville gärna träna, i flera minuter…sen faller han ur och börjar vara en ”pajas”, det är ju mycket roligare att bara busa istället för att koncentrera sig några längre stunder…min finaste finaste Ferdinand.
Lydnadsbussen....Aslak, Strax och lilla Bee.
Waiting for their turn...Aslak, Strax and little Bee.
-----------------------------------------------------------------------------------------------The week has passed with the speed of lightening, just as usual. However, I have had time to work with the dogs a little. On Tuesday we had the last “show-dog” training. Finally Bonni has realized that dogs running behind her has no bad intentions. She got so scared the first time she was running in the ring with other dogs, but now she understand that they are just running, not aiming an attack or anything.
Aslak has been joining us a couple of times and he just loves it! So many potential friends (and girlfriends…) and the “judges” –well, they are just great since they speak to us and look at him. Looking at his teethes he could do without, and then this very rude behaviour – touching his balls!! He looks rather surprised and offended every time, but in a split second it is forgotten and he is happy again.
Yesterday we had obedience training on the schedule and it was very nice. Unfortunately I messed everything up with Bonni and we did not have a good exercise at all. Since I posted the last training-session-video I got some feedback which I highly appreciate. I have been considering the feedback and decided that I should be more relaxed and increase the speed. The result was not good. Bonni over-charged totally and became stressed. We were back in the pattern we had last summer when we could do nothing but focus on to calm and sit still.
I always try to listen and learn from others, and it is a difficult balance to do that and to “know” your own dog. I know that Bonni need me to be much focused, move with decisiveness and not too much speed, and still I tried to change that…I’m really not that smart!! If I move more relaxed and increase the speed – well…it doesn’t work.
Strax was his pleased, relaxed self and was eager to do some work-out for several minutes…then he just wanted to play and have fun instead of being concentrated and do some (in his view) boring obedience-exercises. I have to accept that he is who he is, and I just love him for that. Plain and simple.
Gillar inte riktigt meningen "hela träningsgänget...":-(. JAG DÅ!!!!???? Sitter här i soffan med benet i högläge och blir uppassad...;-). Skämtar bara, kul att ni tränar! Synd att du inte litade på din magkänsla med Bullan, det ska du absolut göra! Men jag är säker på att du rättar till det igen.
SvaraRaderaOch jag är säker på att Joker platsar utmärkt i lydnads-kön!:-)