Då har vi lärt oss det...//Lessons learned....

Årets första viltspår är lagda, och spårade! Det var ganska tungt eftersom det bitvis var tung gammal snö, bitivs som en ishockey-bana och bitivs lite barmark! Men jag kunde inte vänta en helg till så det var bara att jobba sig sakta men säkert framåt.
Medan spåren "låg till sig" tog vi en sväng med Golden Wagon, alla 3 hundar och jag. Härligt vårväder med sol och plusgrader!!

Today I laid the first bloodtracks for this year. It was hard work since it still is snow, ice and lucky, some snowfree parts. I couldn't wait anymore, so I worked slowly but steady :-) As we waited for the tracks we took a ride with the Golden Wagon, all 3 dogs and me. It was so nice with sunshine, some 10 degrees warm and spring-feeling!

Bonni spårade försiktigt och fint, lite utanför spåret men vinden låg på så det är helt ok. Hon hittade sin "älg" iallafall!
Bonni worked her track carefully and nice, she was a bit outside the track most of the time but the wind was moving the track a little so it was ok. She found her "elk"!

Aslak fick ett enkelt så kallat bebis-spår :-) Han har inte riktig koll på vad han gör, men han spårade ganska fint och blev så stolt att han höll på att spricka när han hittade klöven!! Han bar den hela vägen tillbaka till bilen och hela hunden lyste av stolthet och ett överjordiskt självförtroende :-)

Aslak got a easy "baby-track" and was working rather well. He doesn't really understand what he is supposed to do yet, but he found the elk-part and litterly he looked like he was going to burst out of pride!! He carried it all the way back to the car, and his whole bodylanguage could not be misunderstood - here I am world! Look at me!! I am a tracker, a wild animal, I can do anything!!!

När jag gick första spåret hade jag som vanligt flaskan med blod, en älgklöv hängande efter mig och var fullt fokuserad. Jag hörde några ljud i skogen och var ganska säker på att det var några hästar som passerade på en skogsstig intill. Döm av min förvåning när jag tittar upp och ser två vackra fullvuxna älgar som passerar med bara 10-15 meters avstånd!!
Hmm...här går jag och släpar på en kroppsdel från en av deras bröder...jag vet inte om de kände lukten av älgklöven men dom undrade nog vad jag var för en konstig figur som intagit deras skog. Det var iallafall en mycket vacker syn och jag stod en stund och bara smälte intrycket och stunden.

Det var Strax spår som fick den här extra utmanningen och jag var nyfiken på hur han skulle reagera. Han spårade fint i början, sen började han slå, lyfte nosen, vädrade, spårade igen, vittrade, spårade..till slut blev det för mycket störning och han tappade spåret. Han jobbade hårt för att hitta det igen och jag lät han jobba på. Efter en stund så spårade han igen, men snart upptäckte jag att det inte var mitt spår, utan det helt färska älgspåret. Jag fick stanna honom och ta han av spåret, och han blev väldigt besviken.

Det var iallafall en bra "läxa" för oss, eller i vart fall för mig. Han spårar alltså älg-lukten, inte mig, och vi måste träna mer på korsande spår. Det är inte alltid man får med sig två älgar som hjälper till men vi får lägga korsande spår själv.

As I prepared the first track I had the bottle of blood, and a feet of an elk dragging after me. I heard some noise in the woods and was certain it was some horses passing by on a nearby path. I was surprised when I looked up, as two fully grown and beautiful elks passed by, only 10-15 meters away from me! Hmm…here I was hauling on a body part of one of their “brothers” and they looked at me when passing….if they felt the smell of the elk-feet I had I do not know, but for sure they must have thought I was a strange thing walking the woods! However, it was a beautiful sight and I had to take a moment just enjoying it!

It was the track of Strax that got this extra challenge and I was curious on how he would react. Nearly two hours later I took Strax out for the track and he did well in the beginning. Then I could see he started to sense the elks, and he was on the track, then the nose up in the air “winding” for the elks, back on the track again, but after a while he was too much disturbed and lost the track. He worked really hard to find it again, and I let him do so. Voila – soon I realized he was tracking…but not me…the elks :-) I had to stop him and take him of the track and I could see his disappointment…

It was a great lesson for us, or at least for me. Now I know he follows the smell of the elks and not me, and I also know that I have to work more on crossing tracks.

Det var INTE mitt fel!!! Det var dom där jäkla älgarna!!
It was NOT me!!! It was those bloody elks!!